söndag 20 december 2009

God jul!
Och glöm nu inte att vi firar julen till minne av ett utomäktenskapligt flyktingbarn som föddes av åtminstone tillfälligt hemlösa föräldrar för 2000 år sedan. Och en sak till kan vi nog anta; Jesus åt aldrig skinka.
Att denne snickare sedan ägnade mycket tid åt att omtolka gammaltestamentliga vansinnigheter och reta gallfeber på fariséer och saduccéer (den tidens fundamentalister), kritisera de rika som inte förmår avstå från sin rikedom med mera, gör det ganska märkligt att så många av hans efterföljare agerar som om hans predikningar hade handlat om aborter, homosexualitet och kondomer istället.
Och sedan kallar de sig bokstavstrogna, men väljer bort de bokstäver som inte passar.

lördag 19 december 2009

Askaffa den nationella självständigheten!

Världens politiska system fungerar inte. Allt oftare inser vi att vi behöver fatta gemensamma beslut, nu senast om klimatet i Köpenhamn. Men vi har ett system som slår vakt om varje lands rätt att fatta alla beslut själv. Och jag är vansinnigt trött på vurmandet om nationell självständighet, när det bara leder till att alla nödvändiga beslut om minsade koldioxidutsläpp, avskaffande av skatteparadis med mera, ständigt stoppas. Och det för att det alltid är några stater som inte vill vara med.
Tänk om beslut i Sverige skulle fungera så: Varje förslag om statsbudgetens skatter och utgifter ska antas av landets 290 kommuner, där alla vill komma hem som segrare. Nej tack och lov för att vi har en folkvald riksdag som kan fatta majoritetsbeslut!
Om vi hade ett världsparlament med rätt att fatta bindande beslut (efter propositioner från en parlamentariskt tillsatt världsregering!) skulle vi kunna göra det dyrare att flyga än att åka tåg genom en internationell flygbränsleskatt, införa handel med utsläppsrätter och sedan fortsätta med att stänga skatteparadis, globalisera rätten att bilda fria fackföreningar och börja bygga ett globalt välfässystem. Den internationella konkurrensen mellan företagen skulle därmed bli mindre ojuste och en annan värld skulle snart visa sig möjlig.
Jag kommer att fortsätta bojkotta engångsmuggar, sorera sopor och låta bilen stå när jag kan åka kollektivt. Men jag vet att det inte räcker med att var och en gör sitt.
Den som tycker det är fel att stjäla kan ju låta bli och låta andra fortsätta att knycka saker om de trivs med det. Eller behöver vi regler som alla måste följa?

måndag 7 december 2009

Slöjan, Koranen och frestelsen



Låt mig leverera två ståndpunkter om den muslimska "slöjan":

1. Självklart ska de muslimska kvinnor som vill ha rätt att bära huvudduk.

2. Självklart ska de muslimska kvinnor som inte vill bära huvudduk ha rätt att göra detta.

Även om liberalismen har åstadkommit mycket lidande i världen, så tycker jag att det bör finnas ett visst utrymme för att vara liberal i denna fråga.

Låt mig börja med den första ståndpunkten, rätten att bära hijab. Huvudduken bärs för att följa Koranens krav på anständig klädsel. Och visst kan utsläppt hår fungera som en sexuell frestelse, även i vår anglosaxiska kultur. Se bara på alla de moderna låttexter som innehåller rader som "Let your hair hang down", "Veronica, Veronica, släpp ner ditt långa hår" eller "Sloopy, let your hair down girl, let it hang down on me". Hår, bröst, magar, fötter, halsar - ja kom inte och påstå att de inte kan verka upphetsande. Nu tycker jag inte att det är en synd att vara sexuellt frestande, men den som tillfälligtvis vill avstå, bör naturligtvis ha rätt till det. Det ska inte vara ett tvång att visa upp de kroppsdelar som vi andra attraheras av!

De som ondgör sig över kvinnor som bär slöja, brukar också vara desamma som ondgör sig över att andra kvinnor visar naveln, genom att låta delar av magen visas upp i det vackra vårvädret.

Åtskilliga tjejer vill inte vara med om detta, därför att de inte vill gå oanständigt klädda. Om vi ska förbjuda huvudduk, borde vi då också förbjuda kvinnor att dölja sin navel med tyg? Eller påbjuda kjolar som slutar ovanför knäna. Kanske slitstvång? Eller går gränsen precis där; kvinnor ska klä sig enligt våra normer, punkt?

När ryska gummor klär sig med en schal över håret är det få som blir upprörda. Även blonda svenska tjejer med flätor kan gå i huckle och då är det mest sött. Kanske är det bara det främmande vi är rädda för?

Så till frågan om rätten att avstå från slöjan.

De företrädare för islam som anser att varje muslimsk kvinna ska ha huvudduk kan med visst fog hävda att de har stöd i Koranen. Andra brukar påstå att det bara är en tolkning.

Tillåt mig återge texten i svensk översättning (även om det finns imamer som anser att det bara är det arabiska originaltexten som är sann, detta för att ge sig själva makten att stå för tolkningen):

"Och säg till de troende kvinnorna att lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan vara synligt; de må kasta sin duk (khimâr) över sin barm..."



Längre ner i stycket uppmanas kvinnorna också att dölja de smycken de bär på fotleden.



Kanske var det alltså urringningen snarare än håret som ansågs vara "behagen" vid tiden då Koranen skrevs. Men det kan också ha varit så att det tyg man ändå hade över håret också borde täcka barmen. Ändå kan knappast denna text tolkas som ett ovillkorligt förbud utan mera som en uppmaning, där huvudbudskapet är att inte visa mer än "det som anständigtvis kan vara synligt". Och vad som betraktas som anständigt skiljer sig mellan geografiska platser och tidsepoker. När jag 1988 färdades genom Sahara hade jag ett långt svart bomullstyg virat över hår och mun, för att skydda mig från sanden. Så hade också alla de tuareger, män som kvinnor, som vi mötte. Det var klokt att klä sig så.

Väl inne i nomadtältet när vi tar av oss dessa skyddande plagg för varandra, skapar det samma attraktion som när vinterytterplaggen hängs av och nyårsklänningarna visas upp.

Du som vill leva enligt Koranens påbud; klä dig anständigt, men bedöm själv vad som är anständigt i det samhälle du lever. Du behöver inte lyssna på din imam.

Det finns ingen religion som lika tydligt som islam poängterar att gud är en. I kristendomen är han treenig (Fadern, sonen och - efter en omröstning på kyrkomötet i Nicea - helige ande) och i katolska kretsar kan man be även till något av de talrika helgonen. I Islam finns det ingenting mellan dig och Gud. Gud uppenbarar sig direkt i ditt samvete. Inga helgon eller halvgudar eller kalifer eller imamer ska ställa sig mellan dem och Gud. Samtala gärna med din imam, bedöm om hans råd är kloka eller fördomsfulla och bestäm själv hur du ska handla.

Och glöm för all del inte att Profeten genom sina dekret stärkte kvinnornas ställning i ett samhälle som var starkt präglad av mannens dominans. Kvinnor fick arvsrätt i arabvärlden långt innan de fick det i Sverige - visserligen bara hälften så mycket som mannen fick, men Muhammed hade ändå visat vägen.

Så bry dig inte om dem som påstår att de sitter inne med den enda sanna tolkningen av sin religion. Ta själv reda på hur du vill leva ditt liv som muslim!






måndag 30 november 2009

Ett Schweiz utan armé?

Igår röstade Schweiz. Inte bara ja till förbud mot minareter, utan också Nej till förbud mot vapenexport. Tydligen finns det en och annan schweizare som anser att vapen inte är lika farliga som minareter.
Dessa bilder har framställts av Gruppen för ett Schweiz utan armé. Det var de som låg bakom initiativet till en folkomröstning om vapenexporten.
Ett Schweiz utan armé? Har de inte förstått att Frankrike, Italien och Tyskland föbereder en trefrontsattack på det lilla bergslandet?
Har de heller inte begripit hur lätt fientliga sjöstridskrafter kan invadera landet genom att ta sig uppströms via floden Rhen?
Att nu Schweiz får problem med alla internationella konventioner de skrivit under om religionsfrihet och mot diskriminering är väl ändå intet mot de problem landet kunde fått om de inte kunnat fortsätta leverera vapen till Iran och andra goda kunder. Skulle Schweiz avstå från vapenexport skulle kanske landet också kunna misstänkas för att inte ta sin neutralitet på allvar. Neutraliteten kräver ett starkt försvar, det har vi svenskar fått lära oss i skolan.













onsdag 28 oktober 2009

Västsahara - en lösning!


Västsahara är landet som ligger mellan Marocko och Mauretanien i Västafrika. Under sanden ligger fosfat, uran, järn och koppar. I Atlanten utanför kusten trålar de stora fiskefartygen från EU. När kolonialmakten Spanien lämnade området 1975 dömde Internationella Domstolen i Haag att landet skulle bli självständigt, men det ockuperas sedan dess av Marocko. De marockanska styrkorna fördrev stora delar av befolkningen till flyktingläger i Algeriet, varifrån Polisario organiserar befrielsekampen. På klassiskt ockupationsmaktsmanér har dessutom Marocko byggt en mur mitt i ökensanden.

Men skulle inte Storbritannien kunna erbjuda en lösning?
Så här:
Storbritannien har en konstig enklav i Spanien. Den heter Gibraltar och ligger på en klippa vid Spaninens södra kust. Där dricker man engelsk ale på pubarna och gatorna ser hemskt engelska ut, trots att regnet och dimman håller sig långt borta. Spanien vill gärna ha tillbaka området.

Spanien å sin sida har två enklaver i nordafrika. De heter Ceuta och Melilla. Till dessa kommer fyra obebodda klippor och skär, också de i nordafrika. Geografiskt borde de tillhöra Marocko som också gjort anspråk på dem. Och Marocko ockuperar alltså Västsahara.

Så om brittern ger Spanien rätten till Gibraltar (det har ju inte någon jättestor betydelse, eftersom båda länderna ändå är med i EU) mot att Spanien släpper kontrollen över sina territorier i Afrika till Marocko, mot att Marocko uppfyller FN:s krav på att lämna Västsahara i fred - ja vem vinner på det?
Mitt svar är att alla vinner. Västsaharierna får sitt land. Marocko får igenom sina krav på Ceuta och Melilla. Spanien får kontroll över Gibraltar och slipper den trista gränskontrollen (Storbritannien är inte med i Schengenavtalets passunion). Och Storbritannine går hem med den verkliga segern: Goodwillsegraren, landet som offrade sig för att lösa en internationell konflikt (eller var det tre?)

Israel - Palestina - visst går konflikten att lösa!

Konflikten om Palestina mellan den judiska staten och kravet på en självständig palestinsk stat förklaras ofta vara olöslig. Världen (nåja, FN:s generalförsamling så som den såg ut 1947 innan kolonierna var fria) accepterade bildandet av en judisk stat, trots arabernas protester, med tanke på att judarna varit förföljda och förtryckta i århundranden och utsatta för ett förintelseprojekt av det nazistiska Tyskland. Det som följde var fördrivning av palestinier och utropandet av landet Israel, dit vem som helst som är född av en judisk mor har rätt att invandra och få medborgarskap. Länge var arabstaternas och PLO:s politik att "kasta ut inkräktarna" och återta hela Palestina.
Med tanke på de lidanden Israel åsamkade palestinierna blev också förintelseförnekarnas teorier populära bland vissa arabiska historiker. Som om judarnas lidanden under Nazityskland annars skulle vara legitima skäl för att förtrycka palestinierna (vilket det finns israelvänner som anser!).

Förslaget att skapa ett mini-Palestina på de återstående delarn (Västbanken och Gazaremsan) förkastades av de flesta palestinier: "Om en inbrottstjuv kastar ut dig ur ditt hus och sedan vill förhandla om att du och din familj kan få bo i ett av sovrummen i källaren, så vill du inte gå med på det. Du vill ha bort tjuven och ta tillbaka hela huset".
1967 års krig ledde till att Israel ockuperade även Västbanken och Gaza, som de på senare tid lämnat till ett begränat palestinskt självstyre, numera splittrat mellan ett i huvudsak sekulärt Fatah-styrt Västbanken och ett religiöst Hamasstyrt Gaza. Jerusalem har dessutom i sin helhet annekterats av Israel och en mur har byggts på Västbanken, som ett skydd mot palestinska attacker inne i det egentliga Israel. Denna mur begränsar på ett upprörande sätt palestiniernas rörelsefrihet, samtidigt som israeliska vägar mellan judiska bosättningar (bostadsområden med alla moderna bekvämligheter) ytterligare beskär möjligheterna för palestinier på Västbanken att förflytta sig fritt på "sitt område".

Många judar pekar på att det är på just Västbanken (Judéen och Samarien) som Bibelns klassiska marker finns och en hel del av bosättarna vill helst att palestinierna flyttar till Jordanien, Egypten eller andra arabstater.

De flesta stater verkar för en tvåstatslösning: ett judiskt Israel (med en palestinaarabisk minoritet) och en palestinsk stat bestående av två delar - Västbanken och Gaza. Frågan är då hur denna nya stat ska hantera de priviligierade judar som bor i bosättningarna. Ska de tvångsfördrivas?

Nu till min lösning:
Skapa en stat, inte två. Låt staten heta Israel Palestina. Huvudstad blir Jerusalem, där allas tillgång till religiösa historiska platser (Klippmoskén, Klagomuren, Heliga graven kyrka...) garanteras.


Medborgarskap har de judar som idag är medborgare i Israel, de palestinier som idag bor i antingen Israel eller på de ockuperade områdena. I valen till det gemensamma parlamentet gäller en person - en röst. I grundlagen förbjuds diskriminering på alla plan utifrån etnisk eller religiös tillhörighet. Judiska och muslimska partier tillåts dock, men de får inte hetsa mot "araber" eller "judar". Idén om en judisk stat överges. Idén om en islamisk stat överges också. Alla, palestinier som judar, äger rätt att köpa och sälja mark på lika villkor. Muren rivs. Bildandet av sekulära multietniska partier (liberala, socialistiska, konservativa...) sätts igång.



En försonigsprocess liknande den i Sydafrika efter apartheid startas. Försöken att med terrordåd underminera denna process från extremistiska sionstiska eller palestinanationalistiska organisationer, bekämpas av en gemensam arabisk-judisk säkehetspolis.



Israel må hävda att palestinierna inte kommer att gå med på detta. Palestinier kan visa sin skepsis mot att Israel någonsin skulle acceptera en sådan lösning. Men vem är emot?



lördag 3 oktober 2009

Efter Irlands ja: Nationellt oberoende - nej tack!

Så har då irländarna röstat ja till Lissabon-fördraget, efter att förra året ha röstat nej.

Vad ledde då detta nej till? Jo att EU fick ändra sig på en punkt och cementera sin dåliga politik på ett par andra. I stället för en bantad kommission, som det var tänkt förut, kommer även i fortsättningen varje land att utse en kommissionär. Lite grand som om varje svenskt landskap, stort som litet, skulle ha rätt att utse en minister i regeringen. Dessutom har EU fått lova att Irland även i fortsättninen ska ha rätt att locka till sig företag med hjälp av lägre skatter och att de själva får fortsätta hindra aborter. Progressivt?



Skattekonkurrensen fortsätter och det land som skär ner mest på anställdas rättigheter lär locka till sig flest jobb. Och på Irland kommer det även fortsättningsvis att födas tusentals barn som förvägrats rätten att vara önskade.



Och i det nya fördraget finns det inga ändrade regler som gör det möjligt att lättare ändra på regelverket i framtiden. Även fortsättningsvis ska samtliga länder (för tillfället 27 stycken) godkänna fördragen. Om 24 länder säger ja och 3 säger nej så blir det nej. Flera länder har nog nu lärt sig av Irland att det egna landets krav kan gynnas av att lägga in sitt veto.



I FN:s säkrhetsråd har 5 länder vetorätt, vilket gång på gång har gjort FN handlingsoförmöget. I EU har vi ännu principen om alla 27 länders vetorätt i flera frågor, även efter det att Lissabonfördraget har tagits. På pappret får varje land själv bestämma om sina skatter. Det land som vill sänka skatterna lär inte få några problem. Det land som efter väljarnas önskemål däremot vill höja skatten är fria att göra även detta, men med EU:s fria rörlighet för kapital blir det inte lika enkelt.



I den värld vi har idag där valutor växlas fritt i spekulationssyfte, där transnationella företag redovisar sina vinster i skatteparadis och där de fossila utsläppen redan leder till översvämningar och torka i Tredje världen, behövs mer än någonsin övertatliga beslut på både EU-nivå och internationellt.



Lissabonfördraget är en katalog av mindre förändringar, varav en del är bättre, andra sämre än de principer som gällt den senaste tiden. Och ytterligare en del måste betecknas som osäkra. En gemensam flyktingpolitik till exempel borde kunna vara humanare än den flyktingfientliga politik som bedrivs idag av länder som är rädda för att få ta emot fler flyktingar än andra . Men vi har inga garantier för att även en gemensam politik kan bli människofientlig. Men vi behöver mer universella lagar. "Nationellt oberoende" i form av "Sköt dig själv och skit i andra" är inte ett ideal att sträva efter.



Nästa gång EU skriver om sina grundlagar, så borde också reglerna för hur nya fördrag godkänns ändras; hellre en demokratisk folkomröstning i hela EU, där varje EU-medborgare har en röst, än 27 nationella beslut där ett nej från en konservativ regering kan stoppa vad 26 handlingskraftiga länder vill.

måndag 7 september 2009

En dryg miljon för en meter motorväg

Regeringen har godkänt Förbifart Stockholm och tycks ha ett rätt starkt stöd för den satsningen, åtminstone bland Stockholms bilister. Jag har själv hört många önska sig denna förbifart, kringled, tunnel. Inte så mycket för att de själva tänker använda den som för att de tror att många andra kommer att göra det.
Och det är klart. Visst kommer vägen att användas. Alla nya vägar genererar trafik. Dessutom genererar de nya stormarknader som i sin tur genererar trafik. Så särskilt klimatsmart är det ju inte. Men praktiskt för den som vill fara mellan Skärholmen och Häggvik.
Ändå bör den som inte tror på klimatkrisen eller tar bilismens övriga miljöproblem på allvar fundera ett slag över kostnadena. 27 miljarder.
Det verkar inte ha varit något som påverkat opinionen. Det har bara handlat om vägen är bra eller dålig, inte om den är värd priset.
27 miljarder är mycket pengar. Så mycket att det är svårt även för Finansdepartementet att riktigt begripa. 27 000 000 000 kronor för 2 mils motorväg i tunnel under Mälaren. Det blir drygt 1,3 miljoner per meter!
Eller om man vill se det så här: Kanske skulle det gå att få en miljon stockholmare att frivilligt bidra med 27000 kronor var. Kanske.
Men tillåt mig tvivla.
Se också:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article3315080.ab

fredag 7 augusti 2009

Voulez-vous coucher avec moi? och annat på franska

Jag är usel på franska. Valde tyska i sjuan och spanska i gymnasiet. Voulez-vous coucher avec moi? är en av få meningar på franska som jag lärt mig, och då måste jag ändå slå upp hur det stavas.
Jag minns när jag var på resande fot med fem vänner på väg ner genom Sahara. Någonstans i Algeriet skulle vi skriva in oss för övernattning. Den enda som kunde franska var Ulla-Bella, så hon fick ta hand om blanketterna. Där skulle bland annat våra yrken anges. U-B var postsorterare, en av oss var studerande och två var brevbärare. Jag var lärare. Professeur heter det tydligen. Portieren fnös: "Vad är det för en lärare som inte kan franska!"
För honom som i likhet med nästan alla i Algeriet kan både arabiska och franska var det ytterst märkligt, nästan lite misstänkt, att en som studerat inte kunde franska.
Vi som bor i dagens Sverige brukar på samma sätt häpna över hu dålig engelska människor på kontinenten ibland pratar. En del kan ju ingen engelska alls!
Vi tror iblan att engelskan är ett självklart första främmande språk. Därför att vi inte vet hur det var.
Länge var det tyska. Först skulle man lära sig modersmålet. Svenska. Så som det skall talas, så som det talas på Grev Turegatan i Stockholm. Sedan skulle man lära sig det viktigaste främmande språket. Tyska. Detta för att tyskarna voro världens mest civiliserade människor och för att det var med tyskarna vi handlade. Ja, svenskan som språk är från början en sammansmältning mellan lokala stamspråk och den tyska som Hansans köpmän förde in. På samma sätt och samtidigt som swahilin i Östafrika uppstod som en korsning mellan flera afrikanska språk och de inflyttade köpmännens arabiska.
Man skulle kunna tro att tyskans inflytande i Sverige försvann med första världskriget, då Tyskland tvingades att skriva under det förödmjukande Versaillesfördraget.
Men icke.
Inte förrän 1946, efter ytterligare ett tyskt nederlag, ersattes tyska av engelska som första främmande språk i den svenska skolan.
Men var det inte franska det här skulle handla om?
Jovisst ja.
Varför fick jag inte lära mig franska? Nationellt språk i 29 länder. Talas av 300 miljoner människor världen över, även om 200 miljoner av dem får använda det därför att deras lokala språk, såsom dioula, nzeni eller bapounou, inte fungerar i kommunikationen med andra landsmän.
Men nu är väl den frankofona världen inte så viktig kan man tycka. Vi läser ju inte så mycket om vad som sig tilldrager i Burkina Faso, Ekvatorialguinea eller för den delen Québec. Oftare då om Kenya, Tanzania och Danmark. Av språkskäl visserligen; vi bevakar ju hellre länder där det talas engelska än sådana som har varit franska kolonier. Och kanske är det också därför vi lätt betraktar dessa senare som mindre viktiga och intressanta?

lördag 1 augusti 2009

Den onyttiga och djävliga musiken

Ibland kommer känslor till samma slutsats som vetenskapen. Se här vad jag har hittat:
Så här skrev Charles Darwin (och därmed inte sagt att hans belackare bland Intelligent Design har nåt vettigt att påpeka):
"Eftersom varken glädjen i eller förmågan att skapa musikaliska toner är till minsta nytta för människan /.../ måste de räknas som några av hennes mest mystiska egenskaper"
Det var vetenskapen det. Och här kommer känslorna:
"Näst små barn och blommor är musik det djävligaste jag vet!"
Så skrev August Strindberg.
Eftersom August själv skrev en hel del musik och älskade att påta i in trädgård, så kanske citatet kan tas som ytterligare ett tecken på att allt han skrev om kvinnan inte bör ses som ett uttryck för kvinnohat, även om han själv skulle ha hävdat det.

tisdag 28 juli 2009

Gör det dyrare att flyga!

Antag att jag vill åka till London men inte vill flyga. Några båtar från Göteborg går det inte längre, men det går en båt från Esbjerg i Danmark till Harwich i England. En tur och returresa med 4-bäddshytt går då på 998 euro. Det är lite mer än 10 000 kronor. Tåg är billigare, misstänker jag. Men på http://www.sj/ kan man inte söka på tågresor till London eller ens Paris. Men jag hittade en resa till Berlin. Enkel. 899 kronor. Alltså 1800 tur och retur. Kanske skulle jag inte bry mig så mycket om klimatet och ta flyget ändå? Jag kollar med Ryanair. Jodå det finns biljetter till London 299:- eller 499:- eller 799:- beroende på vilken dag jag åker. Väljer jag istället att dra till Berlin nu på fredag så kostar det 79 (sjutionio!) kronor. Med flygplatsavgift och incheckningsavgift så blir det 375 kronor. Inte dyrt alls.
Varför?
Det finns inga flygbränsleskatter!
Det lär finnas ett gammalt avtal från Chicago 1944 som i sina regler om det internationella flyget förbjuder skatter på flygbränsle. Flyget betalar inte ens koldioxidskatt. Dessutom är flygets utsläpp undantaget från Kyotoavtalet.
Flygbränslet däremot är så billigt att det till och med har hindrat den tekniska utvecklingen av bränslesnåla motorer.
Kanske går det inte att göra båt- och tågresorna så mycket billigare, när så många flyger. Men om vi finge ett internationellt beslut om rejäl beskattning av flygbränslet, som gjorde det åtminstone dyrare att flyga än att åka tåg, så skulle rimligen fler välja tåget. De pegar staterna får in från dem som ändå flyger skulle kunna gå till att ytterligare subventionera tågtrafiken.
Idag skuldbelägger vi ofta dem som flyger, som inte handlar rättvisemärkt och som köper dansk fläskfilé, när lösningen ligger i att göra flyget dyrt, att inte tillåta förtrycket av arbetare och att förbjuda den sortens hantering av grisar som sker i Danmark (och på sina håll i Sverige).

Cyklig är lycklig?

Cyklig är lycklig!
Nåja, inte alltid kanske. Till exempel inte om man vill cykla även mellan tätorterna och inte bara i dem. Oftast, ja i stort sett alltid, är man hänvisad till bilvägar. Visserligen är de flesta bilister ytterst hänsynsfulla och kör om med stor mariginal. Men det gäller inte alla. Och dessutom bullrar det.
Som om detta inte var nog byggs nu alltfler vägar om till trefiliga "säkerhetsvägar" med vajerräcke i mitten. Detta gör det säkrare för bilarna, men om man cyklar så är det riktigt obehagligt på de sträckor där det saknas omkörningsfil. Det är tillåtet att cykla, men det är som om ingen har tänkt tanken att någon skulle göra det. Cyklisterna får väl hålla till "någon annanstans".
Och visst vore det bra, om bara det funnes bilfria cykelleder som alternativ på dessa sträckor.
Det är bra att folk cyklar. Det tror jag nog att även Vägverket tycker. Det är klimat- och miljövänligt, bra för konditionen, det stör inte fågellivet, det tär inte på jordens råvarutillgångar och det är trevligt sådär i största allmänhet.
Men varför glöms då nästan alltid cyklisterna bort när vägar byggs eller byggs om? Till och med i städer där de flesta cyklar någon gång, kommer cykelbanorna till allra sist, med märkliga nödlösningar och konstiga kringelkrokar som följd.
Jag var för några år sedan ute och cyklade i Holland. Där var det trevligt att cykla. På landsbygden går det ibland cykelvägar (utan bilar) tvärs genom det vackra jordbrukslandskapet. Det handlar inte om cykelbanor intill vanliga vägar - sådana finns också - utan om rena cykelvägar. Fantastiskt. Eller kanske snarare smart, om vi nu menar allvar med att få ner bilkörandet.
Lika idiotiskt (ur klimatsynmpunkt) som att flygresor är billigare än tågresor, lika dumt är det att tränga undan cyklisterna från våra landsvägar. Bygg istället genvägar för cyklister. Då kommer cyklig åter vara lycklig.

söndag 14 juni 2009

Lettland

Lettland.
Tidigare mest känt för att vara elaka mot den rysktalande befolkningen, som inte får rösta och diskrimineras på olika sätt om de inte kan klara ett lettiskt språktest. (Detta är vad jag kan förstå en hämnd för att ryssarna Stalin och Brezjnev var just ryssar.)
Nu är landet mer känt för krisen. Landet är i händerna på EU, IMF och frilansande ekonomiska ”experter” från väst (Sverige med flera).
EU kräver att budgetunderskottet kryper under 3% av BNP. Annars får Lettland inte gå med i euro-samarbetet. (Varför inte göra som Montenegro, som använder euro utan att vara med i EU?)
IMF kräver också offentliga nedskärningar. Annars får landet inte låna pengar. Och vad gör då Lettland? Jo, för att fixa krisen sänker man pensionerna. Pensionärerna har det ju redan riktigt taskigt, och dessutom är det säkert de som ligger bakom finanskrisen. Dessutom ska de offentliganställdas löner sänkas. Annars kan det gå illa för de svenska bankerna.
Någon tyckte att problemet kanske också beror på den låga och platta inkomstskatten; alla betalar 23% i skatt, från fattiglappar (de flesta) till miljardärer. Höginkomsttagare bör kunna betala mer. Men idén att införa en progressiv skatt tillbakavisas som farlig av utländska experter. Då skulle ju finansvalpar och rikemansbarn ju få vara med och betala. Och hur skulle det se ut?
Lettland och Island har ju på senare år varit förebilder med sin marknadsliberala politik. Den får vi inte ändra på. Då kan det sluta illa.

tisdag 9 juni 2009

EU-valet: Frågor till mig själv

-Du Ingvar röstade ju till sist på Vänstern i EU-valet, trots att du är för EU och länge funderade på att rösta på Miljöpartiet...
-Ja, jag röstade V, men jag är inte för EU, jag är för att stanna kvar och förändra EU.
-Varför inte går ur, som vänstern vill?
-Dels för att jag tycker att vi ska hålla vad alla partier lovade folket; att acceptera folkomröstningens resultat. Och dels för att kapitalets fria rörlighet skapar problem även för nationella vänsterregeringar. Då behövs EU för att kunna reglera. -Men EU driver väl bara på för att underlätta rörligheten?
-Ja, men det vore just därför fel att göra som högern ofta vill, nämligen säga att EU inte ska gå vidare och lägga sig i politiska beslut "som länderna bättre kan besluta om själva". De vill alltså inte att EU ska kunna besluta om minimiregler om anställningsskydd, arbetsmiljö, inkomstskatter och annat. Tanken är väl att länderna ska tvingas konkurrera om kapitalet med hjälp av social dumpning.

-Så du vill föra över mer makt till EU då?
-Jag vill att vi för över makt från marknaden till politiken även på EU-nivå. Det är bra att EU fattar beslut om att inte tillåta dödsstraff, att inte vilken geggamoja som helst får kallas för sylt, att utsläppen av CO2 måste minska och att alla länder måste tillåta en viss föräldraledighet.
-Men de regler som finns är ju så otillräckliga...
-Just det. En vänsterpolitik skulle innebära att dessa regler skärps. Sådant kan ju inte en vänster i EU-parlamentet rösta emot med motivet "Sånt ska inte EU lägga sig i". Helst borde EU också kräva att rätten till abort ska gälla i hela EU också!
-Men är inte det att köra över de stora kulturella skillnaderna i Europa?
-Nej. Vi skulle inte acceptera ett abortförbud i det småländska bibelbältet heller. Detta handlar om mänskliga rättigheter.
-Varför tror du att så få röstar i valen då?
-Dels finns förstås motståndet mot EU kvar, och många av dem som inte gillar unionen är inte alls vänsteranhängare, utan (med rätta) kritiska till byråkratin och politikerlönerna. Men genom att valet är skendemokratiskt saknas också spänningen.
-Hurdå skendemokratiskt?
-Parlamentet är demokratiskt valt men inte det högsta beslutande organet. De kan i bästa fall rösta nej till sådant som Ministerrådet vill driva igenom. Däremot kan en minoritet i ministerrådet alltid stoppa majoritetsbeslut i parlamentet.
-Varför saknar valet spänning då, menar du?
-I Sverige blir riksdagsvalet spännande eftersom hela regeringsfrågan står på spel. Men Europavalet handlar inte alls om vem som ska styra EU. Kommissionen, EU:s regering alltså, utses av ländernas regeringar (en kommissionär per land!) och godkänns i efterhand av parlamentet. Det är som om Riksdagen i nästa val får rödgrön majoritet men borgerliga landstingsstyrelser ändå har rätt att utse sina ministrar. Odemokratiskt. Ministerrådet borde avskaffas så att EU blir en parlamentarisk demokrati.
-Ojojoj! Är du inte på väg att bygga en superstat nu?
-De överstatliga beslut som måste fattas blir bättre om beslutsfattarna är beroende av folket. Och folket deltar i större utsträckning om valet innehåller en spänning där Europas väg mellan vänster och höger står på spel. Det är i alla fall bättre än dagens värld där skatteparadis och valutaspekulation driver politikerna in i en tävlan om det bästa företagsklimatet.
-OK jag fattar vad du menar. Jag börjar tro att du har rätt i en hel del också