fredag 14 oktober 2016

Dylans bästa låt

Nobelpriset i litteratur till Bob Dylan! Jag hoppade till av förvåning, hade inte tagit alla dessa ganska många kända och okända personer som genom åren hävdat att Bobban skulle få Nobelpriset på allvar.
Och inte behöver han något pris för att upptäckas heller. Borde inte Ngogi wa Thiong'o eller Adonis fått det i stället. Eller om det nu är dags för USA igen, Joyce Carol Oates, som ju skrivit ett otal mästerverk?
Men när så debatten kommit igång så märker jag att jag håller med alla som hyllar Akademins val mer än de ganska trista inlägg som gnäller över valet. Och visst har Dylan påverkat hela generationer låtskrivare med sitt sätt att skriva texter. Och varför ska inte sångtextgenren också kunna belönas på samma sätt som nobelpris tidigare gått till noveller, dikter och journalistik?
Hursomhelst med detta. Till den som vill bekanta sig med Dylan, så rekommenderar jag att inte börja med hans ganska tråkiga memoarbok, utan att istället lyssna på hans bästa låtar. Jag ger här ett förslag på några olika typer av Dylantexter, som borde kunna utgöra en introduktion. De flesta från hans sextital.


Vilken är Dylans bästa text? Ja, det beror nog på vad man menar med bra.

Ett svar är Desolation Row (1965) från albumet Highway 61 Revisited. För dess rika bildspråk och den stora mängden litterära referenser, dess mängd av tolkningsmöjligheter och dess härliga respektlöshet mot kraven på ett tydligt budkap. Den är dessutom riktigt angenäm att lyssna på.
Låten: https://open.spotify.com/track/4n1ZGm3TxYmoYe1YR8cMus
Texten: http://bobdylan.com/songs/desolation-row/

Men om man med bra i stället menar den vassaste politiska attacken på härskarklassen?
Då är mitt svar Masters of War (1963) från The Freewheelin. Här är det en hård attack på vapenindustrin, som driver på krig och kapprustning och tjänar pengar på att låta unga människor döda och dö.
Låten; https://open.spotify.com/track/7xVpkVkd1klTzLJEysIR7z
Texten: http://bobdylan.com/songs/masters-war-mono/

En pryl som Dylan är mästare på är att låta rimmen dra iväg med sången. Han är riktigt bra på att rimma. The vandals took the handles. Subterranean Homesick Blues (1965) från Bringing It All Back Home är väl nån slags anarkistisk raptext även om Dylan sjunger lite mer än pratar. Kanske
Låten: https://open.spotify.com/track/6k9DUKMJpWvu6eFG3O64Lg
Texten: http://bobdylan.com/songs/subterranean-homesick-blues/

Hans bästa dokumentära text måste rimligtvis vara With God on Our Side (1964) från The Times They Are A-Changin'. Här har vi pacifisten Dylan som går igenom USA:s krigshistoria. Krig efter krig har förts med Gud på vår sida.
Låten: https://open.spotify.com/track/5hBOEqqkcQaUgkRhh6EyX4
Texten: http://bobdylan.com/songs/god-our-side/

Kärlekspoesin då? Ja, hans mest privata är nog sången till Sara (1975) från Desire, som han en gång var gift med. Mycket fin text kring vad de upplevt tillsammans och raden "Lovin’ you is the one thing I’ll never regret" som måste fått nån slags effekt på föremålet för hans kärlek
Låten: https://open.spotify.com/track/4WbP5AjT2RFb3paBBD2BRM
Texten: http://bobdylan.com/songs/sara/

Men kärlek är ju mer än ett moget och äktenskapligt förhållande. Det är också glad förälskelse som lattjar med orden som i den melodiösa I Want You (1966) från hans bästa album Blonde on Blonde.
Låten: https://open.spotify.com/track/7tJQ4Ekp2vN3NlI3vJJW3v
Texten: http://bobdylan.com/songs/i-want-you/

Och så till slut Dylans bästa Jag-skiter-i-dig-din-jävla-idiot-text: Positively 4th Street (singel 1965).
Inte kul att få den lyriken kastad i nyllet! Och en skitbra melodi som bara går runt varv efter varv.
Låten: https://open.spotify.com/track/0xbmDrum8OqZMkQiFfvd52
Texten: http://bobdylan.com/songs/positively-4th-street/