Jag är usel på franska. Valde tyska i sjuan och spanska i gymnasiet. Voulez-vous coucher avec moi? är en av få meningar på franska som jag lärt mig, och då måste jag ändå slå upp hur det stavas.
Jag minns när jag var på resande fot med fem vänner på väg ner genom Sahara. Någonstans i Algeriet skulle vi skriva in oss för övernattning. Den enda som kunde franska var Ulla-Bella, så hon fick ta hand om blanketterna. Där skulle bland annat våra yrken anges. U-B var postsorterare, en av oss var studerande och två var brevbärare. Jag var lärare. Professeur heter det tydligen. Portieren fnös: "Vad är det för en lärare som inte kan franska!" För honom som i likhet med nästan alla i Algeriet kan både arabiska och franska var det ytterst märkligt, nästan lite misstänkt, att en som studerat inte kunde franska.
Vi som bor i dagens Sverige brukar på samma sätt häpna över hu dålig engelska människor på kontinenten ibland pratar. En del kan ju ingen engelska alls!
Vi tror iblan att engelskan är ett självklart första främmande språk. Därför att vi inte vet hur det var.
Länge var det tyska. Först skulle man lära sig modersmålet. Svenska. Så som det skall talas, så som det talas på Grev Turegatan i Stockholm. Sedan skulle man lära sig det viktigaste främmande språket. Tyska. Detta för att tyskarna voro världens mest civiliserade människor och för att det var med tyskarna vi handlade. Ja, svenskan som språk är från början en sammansmältning mellan lokala stamspråk och den tyska som Hansans köpmän förde in. På samma sätt och samtidigt som swahilin i Östafrika uppstod som en korsning mellan flera afrikanska språk och de inflyttade köpmännens arabiska.
Man skulle kunna tro att tyskans inflytande i Sverige försvann med första världskriget, då Tyskland tvingades att skriva under det förödmjukande Versaillesfördraget.
Men icke.
Inte förrän 1946, efter ytterligare ett tyskt nederlag, ersattes tyska av engelska som första främmande språk i den svenska skolan.
Men var det inte franska det här skulle handla om?
Jovisst ja.
Varför fick jag inte lära mig franska? Nationellt språk i 29 länder. Talas av 300 miljoner människor världen över, även om 200 miljoner av dem får använda det därför att deras lokala språk, såsom dioula, nzeni eller bapounou, inte fungerar i kommunikationen med andra landsmän.
Men nu är väl den frankofona världen inte så viktig kan man tycka. Vi läser ju inte så mycket om vad som sig tilldrager i Burkina Faso, Ekvatorialguinea eller för den delen Québec. Oftare då om Kenya, Tanzania och Danmark. Av språkskäl visserligen; vi bevakar ju hellre länder där det talas engelska än sådana som har varit franska kolonier. Och kanske är det också därför vi lätt betraktar dessa senare som mindre viktiga och intressanta?
