Efter Irlands ja: Nationellt oberoende - nej tack!

Så har då irländarna röstat ja till Lissabon-fördraget, efter att förra året ha röstat nej.

Vad ledde då detta nej till? Jo att EU fick ändra sig på en punkt och cementera sin dåliga politik på ett par andra. I stället för en bantad kommission, som det var tänkt förut, kommer även i fortsättningen varje land att utse en kommissionär. Lite grand som om varje svenskt landskap, stort som litet, skulle ha rätt att utse en minister i regeringen. Dessutom har EU fått lova att Irland även i fortsättninen ska ha rätt att locka till sig företag med hjälp av lägre skatter och att de själva får fortsätta hindra aborter. Progressivt?



Skattekonkurrensen fortsätter och det land som skär ner mest på anställdas rättigheter lär locka till sig flest jobb. Och på Irland kommer det även fortsättningsvis att födas tusentals barn som förvägrats rätten att vara önskade.



Och i det nya fördraget finns det inga ändrade regler som gör det möjligt att lättare ändra på regelverket i framtiden. Även fortsättningsvis ska samtliga länder (för tillfället 27 stycken) godkänna fördragen. Om 24 länder säger ja och 3 säger nej så blir det nej. Flera länder har nog nu lärt sig av Irland att det egna landets krav kan gynnas av att lägga in sitt veto.



I FN:s säkrhetsråd har 5 länder vetorätt, vilket gång på gång har gjort FN handlingsoförmöget. I EU har vi ännu principen om alla 27 länders vetorätt i flera frågor, även efter det att Lissabonfördraget har tagits. På pappret får varje land själv bestämma om sina skatter. Det land som vill sänka skatterna lär inte få några problem. Det land som efter väljarnas önskemål däremot vill höja skatten är fria att göra även detta, men med EU:s fria rörlighet för kapital blir det inte lika enkelt.



I den värld vi har idag där valutor växlas fritt i spekulationssyfte, där transnationella företag redovisar sina vinster i skatteparadis och där de fossila utsläppen redan leder till översvämningar och torka i Tredje världen, behövs mer än någonsin övertatliga beslut på både EU-nivå och internationellt.



Lissabonfördraget är en katalog av mindre förändringar, varav en del är bättre, andra sämre än de principer som gällt den senaste tiden. Och ytterligare en del måste betecknas som osäkra. En gemensam flyktingpolitik till exempel borde kunna vara humanare än den flyktingfientliga politik som bedrivs idag av länder som är rädda för att få ta emot fler flyktingar än andra . Men vi har inga garantier för att även en gemensam politik kan bli människofientlig. Men vi behöver mer universella lagar. "Nationellt oberoende" i form av "Sköt dig själv och skit i andra" är inte ett ideal att sträva efter.



Nästa gång EU skriver om sina grundlagar, så borde också reglerna för hur nya fördrag godkänns ändras; hellre en demokratisk folkomröstning i hela EU, där varje EU-medborgare har en röst, än 27 nationella beslut där ett nej från en konservativ regering kan stoppa vad 26 handlingskraftiga länder vill.

EU-valet: Frågor till mig själv

-Du Ingvar röstade ju till sist på Vänstern i EU-valet, trots att du är för EU och länge funderade på att rösta på Miljöpartiet...
-Ja, jag röstade V, men jag är inte för EU, jag är för att stanna kvar och förändra EU.
-Varför inte går ur, som vänstern vill?
-Dels för att jag tycker att vi ska hålla vad alla partier lovade folket; att acceptera folkomröstningens resultat. Och dels för att kapitalets fria rörlighet skapar problem även för nationella vänsterregeringar. Då behövs EU för att kunna reglera. -Men EU driver väl bara på för att underlätta rörligheten?
-Ja, men det vore just därför fel att göra som högern ofta vill, nämligen säga att EU inte ska gå vidare och lägga sig i politiska beslut "som länderna bättre kan besluta om själva". De vill alltså inte att EU ska kunna besluta om minimiregler om anställningsskydd, arbetsmiljö, inkomstskatter och annat. Tanken är väl att länderna ska tvingas konkurrera om kapitalet med hjälp av social dumpning.
-Så du vill föra över mer makt till EU då?
-Jag vill att vi för över makt från marknaden till politiken även på EU-nivå. Det är bra att EU fattar beslut om att inte tillåta dödsstraff, att inte vilken geggamoja som helst får kallas för sylt, att utsläppen av CO2 måste minska och att alla länder måste tillåta en viss föräldraledighet.
-Men de regler som finns är ju så otillräckliga...
-Just det. En vänsterpolitik skulle innebära att dessa regler skärps. Sådant kan ju inte en vänster i EU-parlamentet rösta emot med motivet "Sånt ska inte EU lägga sig i". Helst borde EU också kräva att rätten till abort ska gälla i hela EU också!
-Men är inte det att köra över de stora kulturella skillnaderna i Europa?
-Nej. Vi skulle inte acceptera ett abortförbud i det småländska bibelbältet heller. Detta handlar om mänskliga rättigheter.
-Varför tror du att så få röstar i valen då?
-Dels finns förstås motståndet mot EU kvar, och många av dem som inte gillar unionen är inte alls vänsteranhängare, utan (med rätta) kritiska till byråkratin och politikerlönerna. Men genom att valet är skendemokratiskt saknas också spänningen.
-Hurdå skendemokratiskt?
-Parlamentet är demokratiskt valt men inte det högsta beslutande organet. De kan i bästa fall rösta nej till sådant som Ministerrådet vill driva igenom. Däremot kan en minoritet i ministerrådet alltid stoppa majoritetsbeslut i parlamentet.
-Varför saknar valet spänning då, menar du?
-I Sverige blir riksdagsvalet spännande eftersom hela regeringsfrågan står på spel. Men Europavalet handlar inte alls om vem som ska styra EU. Kommissionen, EU:s regering alltså, utses av ländernas regeringar (en kommissionär per land!) och godkänns i efterhand av parlamentet. Det är som om Riksdagen i nästa val får rödgrön majoritet men borgerliga landstingsstyrelser ändå har rätt att utse sina ministrar. Odemokratiskt. Ministerrådet borde avskaffas så att EU blir en parlamentarisk demokrati.
-Ojojoj! Är du inte på väg att bygga en superstat nu?
-De överstatliga beslut som måste fattas blir bättre om beslutsfattarna är beroende av folket. Och folket deltar i större utsträckning om valet innehåller en spänning där Europas väg mellan vänster och höger står på spel. Det är i alla fall bättre än dagens värld där skatteparadis och valutaspekulation driver politikerna in i en tävlan om det bästa företagsklimatet.
-OK jag fattar vad du menar. Jag börjar tro att du har rätt i en hel del också