Nåja, inte alltid kanske. Till exempel inte om man vill cykla även mellan tätorterna och inte bara i dem. Oftast, ja i stort sett alltid, är man hänvisad till bilvägar. Visserligen är de flesta bilister ytterst hänsynsfulla och kör om med stor mariginal. Men det gäller inte alla. Och dessutom bullrar det.
Som om detta inte var nog byggs nu alltfler vägar om till trefiliga "säkerhetsvägar" med vajerräcke i mitten. Detta gör det säkrare för bilarna, men om man cyklar så är det riktigt obehagligt på de sträckor där det saknas omkörningsfil. Det är tillåtet att cykla, men det är som om ingen har tänkt tanken att någon skulle göra det. Cyklisterna får väl hålla till "någon annanstans".
Och visst vore det bra, om bara det funnes bilfria cykelleder som alternativ på dessa sträckor.
Det är bra att folk cyklar. Det tror jag nog att även Vägverket tycker. Det är klimat- och miljövänligt, bra för konditionen, det stör inte fågellivet, det tär inte på jordens råvarutillgångar och det är trevligt sådär i största allmänhet.
Men varför glöms då nästan alltid cyklisterna bort när vägar byggs eller byggs om? Till och med i städer där de flesta cyklar någon gång, kommer cykelbanorna till allra sist, med märkliga nödlösningar och konstiga kringelkrokar som följd.
Jag var för några år sedan ute och cyklade i Holland. Där var det trevligt att cykla. På landsbygden går det ibland cykelvägar (utan bilar) tvärs genom det vackra jordbrukslandskapet. Det handlar inte om cykelbanor intill vanliga vägar - sådana finns också - utan om rena cykelvägar. Fantastiskt. Eller kanske snarare smart, om vi nu menar allvar med att få ner bilkörandet.
Lika idiotiskt (ur klimatsynmpunkt) som att flygresor är billigare än tågresor, lika dumt är det att tränga undan cyklisterna från våra landsvägar. Bygg istället genvägar för cyklister. Då kommer cyklig åter vara lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar