Västsahara - en lösning!

Västsahara är landet som ligger mellan Marocko och Mauretanien i Västafrika. Under sanden ligger fosfat, uran, järn och koppar. I Atlanten utanför kusten trålar de stora fiskefartygen från EU. När kolonialmakten Spanien lämnade området 1975 dömde Internationella Domstolen i Haag att landet skulle bli självständigt, men det ockuperas sedan dess av Marocko. De marockanska styrkorna fördrev stora delar av befolkningen till flyktingläger i Algeriet, varifrån Polisario organiserar befrielsekampen. På klassiskt ockupationsmaktsmanér har dessutom Marocko byggt en mur mitt i ökensanden.

Men skulle inte Storbritannien kunna erbjuda en lösning?
Så här:
Storbritannien har en konstig enklav i Spanien. Den heter Gibraltar och ligger på en klippa vid Spaninens södra kust. Där dricker man engelsk ale på pubarna och gatorna ser hemskt engelska ut, trots att regnet och dimman håller sig långt borta. Spanien vill gärna ha tillbaka området.

Spanien å sin sida har två enklaver i nordafrika. De heter Ceuta och Melilla. Till dessa kommer fyra obebodda klippor och skär, också de i nordafrika. Geografiskt borde de tillhöra Marocko som också gjort anspråk på dem. Och Marocko ockuperar alltså Västsahara.

Så om brittern ger Spanien rätten till Gibraltar (det har ju inte någon jättestor betydelse, eftersom båda länderna ändå är med i EU) mot att Spanien släpper kontrollen över sina territorier i Afrika till Marocko, mot att Marocko uppfyller FN:s krav på att lämna Västsahara i fred - ja vem vinner på det?
Mitt svar är att alla vinner. Västsaharierna får sitt land. Marocko får igenom sina krav på Ceuta och Melilla. Spanien får kontroll över Gibraltar och slipper den trista gränskontrollen (Storbritannien är inte med i Schengenavtalets passunion). Och Storbritannine går hem med den verkliga segern: Goodwillsegraren, landet som offrade sig för att lösa en internationell konflikt (eller var det tre?)