lördag 3 oktober 2009

Efter Irlands ja: Nationellt oberoende - nej tack!

Så har då irländarna röstat ja till Lissabon-fördraget, efter att förra året ha röstat nej.

Vad ledde då detta nej till? Jo att EU fick ändra sig på en punkt och cementera sin dåliga politik på ett par andra. I stället för en bantad kommission, som det var tänkt förut, kommer även i fortsättningen varje land att utse en kommissionär. Lite grand som om varje svenskt landskap, stort som litet, skulle ha rätt att utse en minister i regeringen. Dessutom har EU fått lova att Irland även i fortsättninen ska ha rätt att locka till sig företag med hjälp av lägre skatter och att de själva får fortsätta hindra aborter. Progressivt?



Skattekonkurrensen fortsätter och det land som skär ner mest på anställdas rättigheter lär locka till sig flest jobb. Och på Irland kommer det även fortsättningsvis att födas tusentals barn som förvägrats rätten att vara önskade.



Och i det nya fördraget finns det inga ändrade regler som gör det möjligt att lättare ändra på regelverket i framtiden. Även fortsättningsvis ska samtliga länder (för tillfället 27 stycken) godkänna fördragen. Om 24 länder säger ja och 3 säger nej så blir det nej. Flera länder har nog nu lärt sig av Irland att det egna landets krav kan gynnas av att lägga in sitt veto.



I FN:s säkrhetsråd har 5 länder vetorätt, vilket gång på gång har gjort FN handlingsoförmöget. I EU har vi ännu principen om alla 27 länders vetorätt i flera frågor, även efter det att Lissabonfördraget har tagits. På pappret får varje land själv bestämma om sina skatter. Det land som vill sänka skatterna lär inte få några problem. Det land som efter väljarnas önskemål däremot vill höja skatten är fria att göra även detta, men med EU:s fria rörlighet för kapital blir det inte lika enkelt.



I den värld vi har idag där valutor växlas fritt i spekulationssyfte, där transnationella företag redovisar sina vinster i skatteparadis och där de fossila utsläppen redan leder till översvämningar och torka i Tredje världen, behövs mer än någonsin övertatliga beslut på både EU-nivå och internationellt.



Lissabonfördraget är en katalog av mindre förändringar, varav en del är bättre, andra sämre än de principer som gällt den senaste tiden. Och ytterligare en del måste betecknas som osäkra. En gemensam flyktingpolitik till exempel borde kunna vara humanare än den flyktingfientliga politik som bedrivs idag av länder som är rädda för att få ta emot fler flyktingar än andra . Men vi har inga garantier för att även en gemensam politik kan bli människofientlig. Men vi behöver mer universella lagar. "Nationellt oberoende" i form av "Sköt dig själv och skit i andra" är inte ett ideal att sträva efter.



Nästa gång EU skriver om sina grundlagar, så borde också reglerna för hur nya fördrag godkänns ändras; hellre en demokratisk folkomröstning i hela EU, där varje EU-medborgare har en röst, än 27 nationella beslut där ett nej från en konservativ regering kan stoppa vad 26 handlingskraftiga länder vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar