Ingvar Sundén

Som kristen blir jag besviken på Jesus!

2012-01-02T16:23:00.008+01:00

Vi har nu firat jul till minne av Kristi födelse.
Men hur mycket frågar jag mig har vi ägnat julen åt de eviga kristna värdena; familjevärderingar, individens frihet från staten, rätten att försvara sitt liv och sin egendom och sin kulturkrets, embryots rätt att bli foster, fostrets att bli människa?
Som sant kristen vill jag gärna uppmana mina vänner att läsa Bibeln. Men ska jag vara ärlig så kan jag inte bli annat än konfunderad när jag i evangelierna läser om Jesus.
Det börjar redan vid födseln. Hur tänkte Gud när han lät sin son födas av en ogift mor? Vilka signaler ger det till alla oss som kämpar för äktenskapet som samhällets grundpelare? Och varför flyr sedan Josef och Maria med Jesus till Egypten? Guds son som ett utomäktenskapligt flyktingbarn rimmar illa med de ideal av stabil medelklasstillvaro som äkta kristendom självklart handlar om.
Och värre blir det. När Jesus räddar en prostituerad kvinna från stening med orden ”Den som är utan synd kastar första stenen” så påminner det bara alltför väl om den svenska lagstiftningens skuldbeläggande av köparen. Historien om den barmhärtige samariten kan komma att fungera som ett försvar för det multietniska samhället och för ett värn om främmande kulturer.
I den sant kristna etiken ligger också en stark tilltro till den enskildes initiativförmåga. Därför bör varje kristen människa motarbeta skatter, tullar och statliga pålagor av alla de slag. Men här kunde Jesus varit mycket tydligare. I stället för att ta fasta på det folkliga missnöje som fanns med tulltjänstemännen, publikanerna, så umgås han med dem och gästar under folkets spott och spe deras hus. Uppmaningen att inte samla på jordiska rikedomar låter som ett förtida eko av dagens klimatforskare och miljönissar. I stället för att ge folket insikt i nödvändigheten av ett fritt bankväsende och balanserad statsbudget ägnar han åtskillig tid till att reta gallfeber på fariséer och saduccéer, den tidens rättroende.
Rätten att bära vapen är en viktig fråga i hela det amerikanska bibelbältet, men när jag letar i min Bibel efter ett Jesu ord att stödja mig på blir jag förtvivlad. Inte nog med uppmaningen att vända andra kinden till. I Matteus 26:52 uppmanar Jesus Petrus att aldrig använda svärd!
Kort sagt; som äkta kristen blir man besviken på Jesus. När Gud hade chansen att ge oss en förebild i form av en välbärgad familjefar som predikar mot aborter, dagis och offentlig sektor, så gav han oss en dagdrivare till pacifist som uppmanar oss att ge bort allt vi äger till de fattiga, ägna oss åt att bota, hjälpa och visa tolerans mot det främmande.
Slutsatsen kan inte bli annat än denna: Ska vi verka för kristna värderingar får vi stödja oss på andra än Kristus!

Urkult 2011

2011-08-09T19:46:00.020+02:00

Torsdagen
Karin från Surahammar hade frågat om jag inte ville hänga med till Urkult. Och visst. Jag hade ända sedan jag för några år sedan såg ett TV-inslag därifrån med Stefan Sundström sjungandes i narurskön miljö framför människor som såg ut som om de kom dirket från almstriden 1971, funderat på att något år åka dit. Nu fick det bli utan familjen eftersom det hela kolliderade med den världsjamboree som scouterna hade i östra Skåne och dit i stort sett resten av familjen skulle.Så jag bokade mig till Urkultståget för att slippa köra bil hela vägen upp. Redan på perrongen i Stockholm fick man tillfälle att förundras över samlingen. Här stod folk redo redan vid sjutiden på morgonen med rygg- och sovsäckar, barfota eller i gummistövlar, med dreadlocks eller hippiefrisyer, gråhåriga, hennafärgade, leende. Tåget som smög sig in på perrong 5 hade rullat upp från Nässjö järnvägsmuseum och var ett sånt där fint gammalt tåg med kupéer och sköna soffgrupper där väggarna var av trä. Jag tog plats i en kupé och fick sällskap med en tvåbarnsfamilj. Tåget skulle ta 9 timmar, men redan efter en timme började femåringen oroligt undra om vi inte var framme snart.
Jag tog mig ganska snart till bion längst bak i tåget för att se filmen om Urkult från förra året. Uppenbarligen var vädret vackrare då än vad som väntades detta år.
En fin sak med urkultståget förutom de mysiga vagnarna och att alla är på väg mot samma mål är att festivalen börjar redan på tåget. Först började bandet Zibur spela klezmermusik i vagnen intill med fiol, trumlåda, gitarr och - kontrabas! Varför göra det för lätt för sig? Det lät väldigt säkert och bra. Senare blev det mer östeuropeisk musik i baren (som delade vagn med bion); Kvartet Traktor som spelade sig rejält svettiga och applåderades så mycket att de aldrig ville sluta utan istället fick konduktören att i högtalarna be Zibur joina dem. Och som sanna musiker som gärna spelar när de får greppade de sina instrument - jodå, tjejen med ståbasen också - och tog med dem genom de sju, åtta vagnar som skilde dem åt och jammade i den trånga baren. Härligt!
Tillbaka i min kupé visade det sig att familjens femårige son hade hittat en kompis och kutad omkring genom vagnarna, så att han när vi äntligen vid femtiden på eftermiddagen mycket sakta gled in på Näsåkers station utbrast "Vad fort det har gått!"
Anders och Karin och deras son John mötte upp på stationen med sin folkabuss. Vi hade inte förbokat någon camping och många av de campingar som uppstår kring festivalen var fullbokade. Men de hade lyckats hitta en plats åt oss på Asterix camping, som visade sig vara en gård med fina odlingar och höns, lägereld och en lada med musikcafé. Jag satte upp mitt tält intill folkabussen och började pumpa upp min luftmadrass med en riktig skitpump som jag köpt på Clas Ohlson för att den var så liten och behändig. När jag lyckats pumpa upp kudden efter 300 tag och sedans kört ungefär lika många till själva madrassen gav jag upp och använde lungorna i stället vilket gick förvånansvärt enkelt och snabbt.
Näsåker vid Nämforsen är ett helt litet samhälle med ICA, Konsum, kyrka, museum, skola, mack, bank och till och med tatueringsverkstad, men ingen bankomat. Jag stoppade i mig en thaitallrik i ett stånd strax utanför festplatsen, köpte biljett i form av ett rosa armband för 700 kronor och klev in.
Det visade sig att själva festplatsen hade tre scener; stora scenen, solscenen och danslogen. Det var nu sent på torsdagkvällen och dags att se George Kilby Jr spela på danslogen. Riktigt bra sydstatsrock med inslag av cajun. George Kilby (från Arizona) som jag aldrig hört tidigare hade en skitbra rockig röst och ett vackert raspigt ljud i elgitarren vilket passade riktigt fint ihop med dragspel. Lyssna gärna på dem här.
Vid midnatt skulle så eldnatten börja. Och när vi drog oss mot den stora scenen efter George Kilbys konsert var det så packat av folk nere på marken framför scenen och på slänterna att vi fick stå på kanten ovanför och föröka få en glimt mellan huvudena framför. Det började med vita figurer och mystiska ljud, som någon slags japansk ljudshow. Senare körsång och eldar i märkliga formationer, bland annat en man som hjulade i en eldring. Säkert fint och uppenbarligen väl inövat. Stämningsfullt förstås, men jag började gäspa och fick med mig Anders tillbaka till vår camping. Musiken fortsatte ett tag in på natten men jag lyckade ända somna. Sött.

Fredagen
När jag vaknade knackade regnet på tältduken och ville komma in men det fick det inte.
Så det gav upp efter några minuter. En kort sejour på utedasset och en lätt tvätt av ansiktet vid tvättstället där det fanns både tvål och diskmedel på plats.
Så hade även mina vänner i folkabussen vaknat och där sattes det på kaffe och jag fick både fil med müsli och en macka.
Uppe i samhället var det kö till ICA. En vakt släppte in folk allt eftersom andra kom ut, som nån slags stureplanskrog. En liten kiosk sålde ingenting annat än varma munkar. Det gäller att hitta sin nisch. De var goda och kaffet fick man gratis av Svenska Freds som höll till i ett tältstånd alldeles bredvid. Vi delade med oss av gamla lumpar- och värnpliktsvägrarminnen innan vi tog oss in på festivalplatsen igen. Bob Hansson skulle visserligen berätta om sin bok på Markusgården men någon meddelade att den var en märklig argumentation mot fri abort. Jag hoppas innerligt att ryktet är falskt, men vi hoppade i alla fall över det.
Dagens första musikaliska höjdpunkt blev Eastwick. Countryinspirerad folkmusik som får en egen ljudbild främst tack vare den rytmiska stråkföringen på cello. Anders hade varit lite orolig för att det skulle vara för mycket spelmansmusik på festivalen men nu var det andra gången vi hörde någon form av country här på Urkult. Kul!
Så var det då dags att lyssna på Junip, med den smått världsberömde José Gonzales. Men nu blev det så långt från country man kan komma. Ett entonigt synthljud med några variationer kring denna ton. Lite intressant men inte särskilt njutbart tyckte jag.
En öl och en rejäl portion renskav från samekåtan senare - och både tallrikar, bestick och muggar kunde sorteras som kompost - tog vi oss längst fram, nästan i alla fall, framför Solscenen för att se Cookies 'n' Beans, som presentatören envisades med att kalla "Cookies and Bean". Och de dök upp i röda klänningar och rejält sminkade, som en slags antites till publiken de hade framför sig. Men jublet visste inga gränser för de gjorde ett fantastiskt framträdande; sjöng med sina samtidigt skira och hesa stämmor, spelade bluesmunspel som om de ammats av Little Walter himself och gled med fingrarna på gitarrsträngarna på ett sätt som jag tror att Jimi Hendrix i sin himmel tittar på i slowmotion för att kunna härma. Låtar av Cohen, Cash och Dolly Parton blandades med eget materal och man kunde inte vara annat än lycklig. Och jag kände i hela mjälten att de menade vad de sa när de förklarade vilken kärlek och energi de får av publiken på Urkult. Country igen alltså. Och mer skulle det bli. Om man nu får kalla lite av varje när det gäller Americana för country. Först Jon Cleary:

Anders påpekade hur mycket han ser ut som gubben Pettson. Och han lät lika bra som Pettson antagligen gör när han sitter och jammar med Findus och hönsen. Hans countrymusik visade sig vara en sort som är besläktad med honky tonken från New Orleans, medan George Kilbys var en slags countryblues med inslag av cajun och Eastwick mer av finstämd politisk spelmanscountry om sånt finns.
John Cleary såg vi uppifrån släntkanten så jag fick i alla fall inte den närkontaktkänsla som jag tycker behövs för att man ska njuta fullt ut av en artist.
22.30 kom ytterligare en form av country; Rising Appalachia (som väl rimligen uttalas Appallackia och inte Appallatjia som presentatören sa, nåja..). Appalacherna är väl främst förknippat med duelling banjos och visst hade dessa båda systrar med sig en banjo, men framför allt sina suggestiva röster till handklapp och shamantrummor. Riktigt bra och på ett helt annat sätt än de andra banden idag. I programmet kallades deras folkmusik "postapokalyptisk" men snarare knöt den an till indianska och nybyggarnas rötter och kombinerades med sånt som hör Urkult till; eldar och lite jonglering och sånt. Cool, typ.
John hade sett fram emot Looptroop Rockers, politisk hiphop från Västerås och jag tror han blev nöjd, vilket jag också blev långt innan konserten slutade någon gång efter ett på natten, så jag drog mig hemåt till tältet.

Lördagen
Samma smattrande regn som igår men hygglot däruppe var pålitlig. Det var tyst från folkabussen så jag gick iväg för att söka frukost någon annanstans. Dimman låg vacker över Ångermanälven och när jag tittade över mot andra sidan såg jag en naken kvinna som klev upp ur vattnet efter sitt morgondopp. Bilden var en kopia från något som Anders Zorn har målat. Mycket vackert.
Det var blött i markerna och jag satte mig under tälttaket hos ett av de tillfälliga campingcaféerna och köpte en gröt med lingonsylt och en kaffe. Jag fick en rejäl kopp och killen intill frågade mig efter en stund:
-Vad kostar en kopp kaffe?
-15 kronor, svarade jag.
-Jaha, jag bara undrade.
Så satt han stilla ett tag. Jag hade halva koppen kvar och hade stoppat i mig gröten, så jag sa:
-Du kan få kaffet som är kvar om du vill. Det var en stor kopp.
Han var tyst ett tag som om han funderade. Sen sa han:
-Nej tack.
Och som för att förklara ytterligare la han till:
-Jag ska nog dricka en kopp kaffe med det får bli nån gång i kväll.
Det är uppenbarligen stora beslut det handlar om!
Tillbaka uppe vid tältet hade Anders och John hoppat fram. Karin hade knallat iväg in till Markusgårdens bio för att se filmen Hippieland om Skogsnäskollektivet och om ett yngre grönavågenkollektiv i Skattungbyn. Jag fick en andra frukost i form av en macka och lite kaffe. Karin kom tillbaka och berättade engagerat om filmen och diskussionen kring den.
Vi tog oss upp till samhället igen. Jag gick på ICA för att handla skaffning till morgondagens tågresa hem och vi åt några munkar.
Regnet hängde i luften men ville liksom aldrig vräka ner på allvar, som om det tyckte synd om alla dessa barn som älskade att dansa barfota och vårda sina rastalockar.
Lunchen inhandlades denna gång i Skogsnäs' vegankök; en underbart god linsgryta för ynka 35 kronor. Ölen kostade 50. Vi åt medan Sver & Snakka San höll låda på stora scenen. Anders hade tänkt laga spagetti till oss alla, men nu blev det inte riktigt så.
Shukar Collective, "romsk björntämjartechno" visade sig vara två herrar i zigenarhattar som sjöng på romani (?) till trummor, moog och dunkadunkaloopar som rattades skickligt av en annan herre. Entusiastisk dans från publikens sida. I likhet med de flesta andra band blev de inapplåderade för ett extranummer. Men när konferencieren sedan avtackade dem med en extra applåd och sa att vi måste fortsätta med andra inslag i programmet, dök de upp igen på scen som hade de blivit inapplåderade en andra gång! Ingen av dem verkade förstå vare sig svenska eller engelska så det var bara att låta dem köra en låt till.
Nordic hade redan börjat sin konsert i danslogen när vi kom dit och det var så fullsmockat att vi inte kunde göra annat än att stå på tå längst bak. Musikalisk mycket begåvat och jag insåg hur mycket jag tycker om cello som inslag i sådan här musik. De som stod närmare och lyckats se mer av det som vi bara fick höra var alldeles upplyfta när de kom ut:
-Vilken konsert!
-Det här var skiiitbra!
Och åtskilliga kom ut med nyköpta CD av gruppen.
Så kom då det som jag skulle kunna säga var höjdpunkten på festivalen, om det nu inte hade varit så att den innehållit många konserter som höll absolut högsta klass. Nu stod nämligen Hoven Droven på stora scenen med en blandning av svensk spelmansmusik och hårdrock. Eller kanske inte direkt hårdrock men tunga trummor och överstyrda elgitarrer tillsammans med fioler och baritonsax så visade de upp en mycket driven orkester som fick i stort sett alla på golvet att dansa.
-Vad konstigt alla dansar, tyckte John.
Och visst var det så, några kastade varandra i omfångsrika virvlar, några stod på händer, andra svängde med hela kroppen medan ändan den stod stilla. Några skuttade runt med armarna på varandras axlar i ett långdanståg. Barn i regnställsoveraller plaskade i vattenpölarna. Alla fick dansa som det ville. Inverterad nolltolerans. Totaltolerans. Till och med de som bara stod stilla och lyssnade fick göra så. Och så dök en gästartist upp helt oannonserat; Merit Hemmingson! Som ett litet troll med stort vitt hår tog hom plats bakom sin sugande orgel och musiken nådde nya höjder.
Denna dag hade jag missat ett tjugotal programpunkter, från kurser i luftakrobatik, acro-yoga, poetry slam, målarverkstad och konserter med Anna von Hausswolff, Maria Kalaniemi, Syster Fritz med mera. Men jag var mer än nöjd med både människor och musiken. Vi var faktiskt alla lite nöjda och avstod från att se den avslutande eldshowen och gick i stället till vår camping och drack några glas vin och summerade den lyckade festivalen.

Söndagen
Tack och lov uppehåll. Packade ihop tältet och fick skjuts med folkabussen till stationen. Karin gav mig två nykokta ägg till tågresan och som om detta inte var nog också en liten burk med salt! Är alla människor från Surahammar så där omtänksamma och generösa?
Tågresan bjöd på ett riktigt trevligt ressällskap hem. Två kvinnor i 62-årsåldern som börjat ta ut nån hundring i pension och därför upplevt hela festivalen för 200 kronor, en ung tjej som hyllade frukosten i församlingshemmet och tre killar som var riktiga kollektivfreaks. Så här såg de ut:
Tack alla ni som gjorde både festivalen och resan till en riktigt fin upplevelse!
Sprid kärleken vidare!

JAG HAR SÅ KONSTIGA ÅSIKTER

2011-06-20T15:02:00.007+02:00

Jag har så konstiga åsikter.
Tycker till exempel bättre om rådjur än hundar och katter.
Jag tycker att Bob Dylan har en bättre sångröst än Elvis och att man inte ska irritera sig på cyklister som bryter mot en och annan trafikregel.
Jag blir sällan glad för att det kommit nya versioner av Windows utan tycker att de gamla duger gott. Och PC är bättre än Mac. Och Internet Explorer är bättre än Firefox.
Ofta märker jag att människor tycker saker jag inte alls håller med om. Tvärtom, tvärtom.
Hör här.
Jag är ganska övertygad om att polisövervakning och kontroller är bättre än hot om långa straff när det gäller att få ner brottsligheten.
Och sen tycker jag inte alls att det Konkurrensverket och Datainspektionen gör är särskilt viktigt. Vad gör det om företag bildar priskarteller? Dels minskar konkurrensen vilket är bra för de anställdas trygghet, dels konsumerar vi inte så mycket i onödan då. Jag kom att tänka på detta i Indien när jag köpte en handgjord flöjt för en tia av en gatuförsäljare. Dan efter försökte en annan sälja en liknande flöjt till mig. När jag förklarat att jag redan köpt en, menade han att jag blivit lurad. Jag kunde få två flöjter av honom för en tia. Då insåg jag att dessa gatuförsäljare borde bildat en kartell och kommit överens om ett lägstapris som ingen får gå under.
Och Datainspektionen gör väl mest en massa ingrepp mot samkörning av dataregister. Varför ska man inte få samköra registrerade vapeninnehav mot register över psykiskt sjuka om det kan rädda folk från vansinnesdåd? Varför får inte Skatteverket automatiskt alla uppgifter om aktieförsäljningar så att dessa inte behövde deklareras annat än genom ett kryss? Är hemlighållandet av kapitalinkomster så viktigt för integriteten? Lönen känner de lyckligtvis redan till.
Bensinskatten borde inte sänkas utan höjas. Liksom värnskatten. Inte bara för att pengarna behövs för välfärden. Det är positivt i sig att bensinkonsumtionen sjunker och att de rika blir lite mindre rika. Vad gör det om ”svenska folket” blivit rikare så länge det bara är i sammanräknad form, bruttonationalinkomsten. Det är väl ändå den understa nivån som behöver lyftas?
Och så anser jag med viss bestämdhet att Sällskapsresan är mycket bättre humor än Mia och Klara.
Dessutom anser jag att EU bör ha kvar sina jordbrukssubventioner och sin yttre tullmur. Bidragen till bönderna bör göras om för att bidra till en nödvändig omställning, inte avvecklas. Och det är inte bra om livsmedel från USA, Brasilien eller Vietnam transporteras över halva jordklotet och konkurrerar ut EU-bönder. Och än värre är det om afrikanska småbönder konkurreras ut av mat som producerats med skattestöd i Europa och sedan dumpas till lågpriser i Zambia eller Ghana. Protektionism kan ibland vara något bra.
Och så där håller det på. Kärnkraften är ett större hot än koleldningen. Pest är värre än kolera.
Det borde finnas ett krav på att man avstår från att äga bil för att få bo i Stockholms innerstad. Då skulle priserna på bostadsrätter där bli mer hemula och miljön förbättras avsevärt. Vissa behöver kanske bil, men knappast de som bor i Stockholms city.
Icke miljömärkta disk- och tvättmedel borde förbjudas liksom icke rättvisemärkt kaffe.
Sven-Ingvars är bra.
Liksom Gunnar Wiklund och Jimi Hendrix, Steeleye Span och The Hollies.
Och Stefan Sundström är bättre än Mick Jagger och Cornelis tillsammans.
Och, håll i er nu, män är lika bra som kvinnor på att ta hand om barn.
Nån som håller med?
Nu får det räcka med konstiga åsikter för idag. Det kommer nog mera vad det lider.

Nu var det 1965

2011-06-15T22:30:00.001+02:00

Det har kommit till min kännedom att Sverige i hemlighet fortsätter forskningen och utvecklandet av en svensk atombomb. Detta trots att Riksdagen redan 1958 sagt nej. Detta görs alltså i strid mot fattade demokratiska beslut, trots att det svenska försvarets uppgift är att försvara demokratin. Ansträngningarna att skaffa bomben åt oss själva som började redan ett par månader efter Hiroshima och Nagasaki har aldrig riktigt avslutats.
Vi lever i år, 1965, i en farlig tid. Kina har just provsprängt en atomladdning. Vi har alltså numera fem kärnvapenländer i världen; USA, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och Kina. De militärer och politiker som är för en svensk atombomb kan alltså se ut att få rätt när de påstår att det enda som kan skydda oss i en framtida värld är ett eget kärnvapen. Om alla andra länder skaffar atombomben så varför inte vi också?
Det är just detta sätt att resonera som en humanistiskt sinnad människa aldrig kan acceptera. Atombomben är inte vilken bomb som helst. Den är ett massförstörelsevapen som inte kan användas utan att mängder av oskyldiga civila dör och ännu fler får sina liv förstörda.
Troligen kommer de som ”bara” drabbas av strålningsskadornas hemska sjukdomar att avundas dem som dog.
I det svenska kärnvapenprogrammet har syftet varit att bygga upp en arsenal av ”taktiska” kärnvapen. Så kallas de kärnvapen som inte har som syfte att slå ut hela städer utan ”bara” militära mål. Problemet är att de hamnar och flygbaser i Sovjet som vapnen skulle riktas mot inte kan förstöras med kärnladdningar utan att omgivningarnas befolkning också drabbas. Även om syftet främst varit att avskräcka fienden (läs: Sovjetunionen) från ett militärt anfall mot Sverige, så måste Sverige i sin tur göra det trovärdigt att vi är villiga att utföra massmord på oskyldiga om vi skulle bli angripna.
I själva verket bygger hela idén om terrorbalans på denna omänskliga logik: Om du utövar massmord på mitt folk så tänker jag svara med att utöva massmord på ditt. När USA som första land i världen skaffade sig kärnvapen så hänvisade man till att det nazistiska Tyskland hade börjat forska på en atombomb. Nu gällde det att komma före tyskarna. Sovjetunionen, som redan 1949 hade fått fram en egen atombomb, antingen genom egen forskning eller med hjälp av spionage (antagligen en blandning av båda), kunde hänvisa till att det var bra för den militära balansen och därmed för världsfreden att inte USA ensamt hade bomben. Och de forna stormakterna Storbritannien och Frankrike menade att om nu Sovjet kan nå oss med kärnvapen så måste vi ha egna. Och Kina då? Ja, just nu kommer tecken på att de inte längre är så goda vänner med Sovjetunionen som de sett ut att vara. Gränsen mellan länderna har ifrågasatts och dessutom anser kineserna att de som ledare för tredje världens bondemassor bör ha tillgång till detta massförstörelsevapen ”eftersom imperialisterna har det”.
Hur ska detta fortsätta? Kina har varit i krig med Indien. Ska det leda till att Indien i framtiden skaffar sig egna kärnvapen? Och ska vi då, i enlighet med idén om terrorbalansens välsignelse, acceptera om Pakistan får egna kärnvapen? Var ska det sluta? Ska Israel och arabstaterna ha rätt till varsin atombomb? Ska vi ha en värld där till och med Nordkorea en dag sitter på bomben?
De svenska militärer som nu oroar sig för att kärnvapen ska förbjudas tycks inte förstå att de själva är en del av det problem de säger sig vilja lösa.
Anta att det inte alls blir så att i stort sett varje militärmakt på planeten är utrustad med kärnvapen. Att det i stället är så att de fem länder som idag har bomben kommer överens om att inte sprida vapnet till fler länder. Vore inte det en värld att föredra? Då skulle vi sedan på allvar kunna få igång nedrustningsförhandlingar med målet att i framtiden ha en kärnvapenfri värld.
Orättvist säger någon. Varför ska inte Kuba få ha kärnvapen när USA har det? Varför ska inte Turkiet eller Rhodesia få ha vapen som Sovjetunionen har? Nej, säger jag. Kärnvapen är inte en rättvisefråga. Ju fler fingrar som har tillgång till avtryckaren, desto större är risken för att någon trycker.
Sverige har en annan roll i detta sammanhang än rustarens. Nämligen nedrustarens. Det provstoppsavtal som skrevs under häromåret var Sveriges förre utrikesminister Östen Undén en av dem som tog initiativet till. Visst, alla kärnvapenmakter har inte skrivit under och underjordiska prov är fortfarande tillåtna. Men vi har påbörjat en väg som en dag, förhoppningsvis inte alltför långt fram i tiden, kan fortsätta med ett totalt provstopp.
Vårt land har ofta visat världen ett dubbelt ansikte. Vi är det neutrala landet som hjälpte Tyskland i andra världskriget. Vi är ett av de rikaste länderna i världen och vi uttalar oss i FN för minska klyftorna till de fattiga. Vi deltar i nedrustningsförhandlingar men bygger ut vår vapenexport. Och nu: vi försöker få till stånd internationella avtal mot spridningen av kärnvapen samtidigt som vi alltså fortsätter att utveckla egna.
Sverige har nu en möjlighet att bidra till en annan värld, en värld där två olika ekonomiska system kan leva med en konflikt utan att den behöver utmynna i mänsklighetens undergång. Vi står på randen till att bli den sjätte kärnvapenstaten. Om vi nu istället blir det första land som kunnat skaffa kärnvapen men låtit bli, så kan det komma att ge avtryck. Det borde kunna leda till att vi inom ett par år har kommit fram till ett internationellt icke-spridningsavtal, där inga fler länder tillåts skaffa kärnvapen och där de fem som nu har dem verkar för att avskaffa sina. De länder som nu bygger ut fredlig kärnkraft och på så sätt får tillgång till material och teknik för att utveckla egna atomvapen får då underkasta sig kontroll från ett FN-organ för att se till att ickespridningsavtalet följs.
Kanske kan det i sin tur leda till att rädslan, den ömsesidiga misstänksamheten mellan öst och väst, minskar något. Kanske kan det skapa förutsättningar för ett Europa där kärnvapnen inte står spets mot spets intill varandra vid gränsen mellan Öst- och Västtyskland. Kanske kan det leda till ett läge där politiska motståndare i Afrika inte omedelbart beväpnas av var sin supermakt. Kanske kan det till och med göra det möjligt för invånarna i ett latinamerikanskt land att i demokratiska val välja en vänsterregering, utan att USA ser det som sovjetisk infiltration och skickar CIA för att genomföra en kupp.
Det är mycket möjligt att jag har fel. Jag kanske är en drömmare. Mina visioner kommer kanske att visa sig omöjliga. Men då kanske det beror på att Sverige fortsätter med sitt kärnvapenprogram och att fler länder följer oss i hälarna och atombombsarméerna är så många att det inte längre är möjligt att förhindra att nästa krig blir ett kärnvapenkrig.
Nej den utvecklingen kanske inte går att stoppa. Men låt oss åtminstone försöka.

Visst kan jag acceptera kärnkraften

2011-03-21T18:28:00.006+01:00

Jag vill inte vara omöjlig. Visst kan jag tänka mig acceptera kärnkraften. Det är bara några förutsättningar som måste infrias först:

1. Uranbrytningen måste göras säker. Uran sönderfaller och överallt där det finns uran finns det också radon och radondöttrar. Radonstrålning förekommer även i våra svenska marker men är intensivare och farligare när uranhalten är hög, som den är i urangruvor. Jag är inte säker på att det går att bryta uran utan att arbetare drabbas av cancer, men kanske går det att någon gång hitta ett sätt.

2. Anrikningen måste ske utan risk för att bidra till kärnvapen. Uranet som bryts i naturen består till mindre än en procent av klyvbara isotoper. Det mesta är icke klyvbart uran 238. För att uranet ska kunna användas som kärnbränsle måste det anrikas. Till detta krävs anrikninsanläggningar som främst finns hos kärnvapenmakterna. Iran håller visserligen också på att bygga en anrikninsanläggning, men det beror nog mest på att de vill skaffa egna kärnvapen.

3. Kärnkraftverken måste bli säkra. Att en kärnreaktor skulle kunna haverera fanns det forskare som hävdade redan innan Harrisburgolyckan 1979, inte minst den svenske nobelpristagaren i fysik Hannes Alfvén. Men de flesta framställdes som virrpannor. Förnuftiga män med lugn röst som förklarade att risken var försumbar ansågs vara de verkliga experterna. Harrisburghaveriet påstods bero på att kraftverket inte stannats i tid på grund av rädslan för förlorade inkomster. Kombinationen kärnkraft och kapitalism var det farliga. I Sverige skulle stora energianläggningar ägas av samhället sades det. Efter Tjernobyl blev det svårt för dem som hävdat att stora kärnkraftsolyckor inte kunde ske annat än i teorin att bli trodda. Men nu var det kombinationen kärnkraft och kommunsim som var problemet. Fukushimaolyckan berodde ju på jordbävningen som satte igång en tsunami. Så nu påstår ingen att kärnkraftsolyckor inte kan ske. De kan ske. Men bara om det råder rovdjurskapitalism, byråkratiserad kommunism eller jordbävningsrisk.

4. Regimer som önskar skaffa sig kärnvapen måste först bort. Om kärnkraften ska bidra till en lösning på växthuseffekten så behöver den spridas globalt. Till Danmark, Österrike, Zimbabwe, Syrien, Colombia och en massa andra länder. Risken är bara att fler länder gör som Israel, Nordkorea, Indien och Pakistan har gjort; samlar på sig klyvbart material i form av plutonim eller höganrikat uran för att skaffa kärnvapen. Och hur många fingrar på avtryckarknappen klarar världen av utan att någon någonstans någon gång avfyrar domedagsvapnet?

5. Och sen är det ju det här med avfallet. Gustav Wasa härjade för 500 år sedan. Patriarkerna i Gamla testamentet levde enligt Bibeln för ungefär 3000 år sedan. Cheopspyramiden är 3600 år. Jorbruket uppstod i Västasien för cirka 10 000 år sedan. Kärnavfallet måste kunna hanteras säkert i 100 000 år utan att nån framtida civilisation som tappat bort ritningarna får för sig att borra efter bergvärme eller bygga underjordiska motorvägar. Det problemet kan vi nog så småningom hitta en lösning på.

Så visst kan jag acceptera kärnkraften. Men lös de här fem problemen först! Och det är bråttom. Marknaderna för flödande energikällor är snart så stora att det inte längre finns någon efterfrågan på kärnkraft.

Vinstmaximering och flum går hand i hand

2010-12-13T18:16:00.001+01:00

(Detta inlägg har också publicerats på Dagens Nyheters insändarsida Skriv i DN 13 december 2010)

Så kommer då Pisa 2009, den internationella jämförelsen av skolkunskaper, som visar att Sverige har halkat ner från en plats i toppen till någonstans i mitten bland OECD-länderna (de rika i-länderna plus Chile och Mexico).

Nu är detta visserligen en rankning enligt en relativ betygsskala. Länderna jämförs med varandra. Men det skrala resultatet för Sverige beror inte på att andra länder kommit ikapp. I stället är det så att skolbarnen i fattiga familjer, presterar sämre. Jan Björklund som så vitt jag minns varit skolminister sedan 2006 och innan dess varit skolborgarråd i Stockholm skyller på socialdemokraterna och på att det tar tid att vända skutan rätt. Men frågan är om inte ratten vrids åt fel håll. Reslultaten var bättre i Pisa 2000 när skolorna här också var mer likvärdiga.

Idén om att barn från övre medelklassen ska få lika stor skolpeng som barn från krisfamiljer har inneburit en radikal minskning av resurserna i problemskolorna. De bästa lärarna borde lockas till de skolor där de fattigaste barnen går, istället för till de lugnaste miljöerna. Och har inte skolornas allt ökade inslag av självstudier i stället för lärarledd undervisning inneburit att man lastat över orimligt ansvar på eleverna själva? Flum och vinstmaximering spatserar fram hand i hand. Var femte elev som går ut årskurs nio inte kan läsa tillfredsställande. Alla dessa kan inte rimligen vara nykomna flyktingbarn.

Jag tror inte ett ögonblick på att skolan själv är huvudorsaken till Sveriges försämrade resultat. Pengar har under ett par årtionden flyttats från den offentliga sektorn till våra plånböcker. Vi har kunnat läsa att 90% av svenskarna har fått mer pengar den senaste mandatperioden. Men de 10% som har fått mindre är den allra understa tiondelen. Nyligen kom en rapport som visade att barnfattigdomen i Sverige har ökat. Att detta också drabbar barnens skolprestationer må vara en gåta för den som tror att valfrihet och disciplin är lösningen. Jag tror snarare på ett kausalt samband.

Partinamnen ljuger

2010-09-16T17:58:00.005+02:00

Miljöpartiet de gröna är ett miljöparti. Det är sant. Vänsterpartiet är ett vänsterparti. Det är också sant. Och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti är ett socialdemokratiskt arbetarparti och finns i Sverige. Så även det är sant.

Men sedan börjar lögnerna.

Centerpartiet var en gång ett centerparti, men är det inte längre. Tvärtom försöker de i många frågor lägga sig till höger om högerpartiet moderaterna, vilket märks tydligast i deras krav på att arbetsrätten ska rivas upp så att det blir lättare för chefen att välja vem som ska bli av med jobbet. Något som moderaterna inte längre anser behövas.

Folkpartiet är inte något folkparti. Ett av deras profilkrav är att värnskatten ska avskaffas, något som enbart gynnar den lilla bråkdel av befolkningen som har en lön på över en halv miljon om året. Knappast ett parti för folket. Till detta kan läggas att folkliga partier bildas bland folket och tar sig med hjjälp av folkrörelsearbete in i Riksdagen. Så har centern, sossarna, vänstern, kristdemokraterna och miljöpartiet gjort. Folkpartiet är det enda parti förutom moderaterna som bildades inne i riksdagen och inte av folk utanför.

Kristdemokraterna är kanske hyfsat demokratiska, men knappast kristna i ordets egentliga mening. Ett kristet parti skulle använda de rikas förmögenheter för de fattiga, sluta upp med att samla jordiska skatter och umgås intensivt med publikaner och syndare.

Och så Moderata samlingspartiet. "Sveriges enda arbetarparti" är en beteckning lika sann som att kalla polkagriskaramellen för Sveriges enda värktablett.

Men begreppet moderat betyder ju sansad. Ett sansat parti skulle knappast sänka skatterna med över 60 miljarder kronor på ett sätt som mest gynnar dem med höga löner samtidigt som de tio procenten fattigaste fått mindre och därmed skapat en än svårare situation för dessas barn.

Alltså: Moderaterna är inte moderata, Kristdemokratnerna är inte kristna, Folkpartiet är inget folkparti och Centernpartiet är inget centerparti.

Hägglunds kristna människosyn och Vänsterpartiets

2010-09-09T17:53:00.010+02:00

Idag uttalade sig Kristdemokraternas Göran Hägglund om läget i en Riksdag där ingetdera blocket får egen majoritet. Kunde han tänka sig att samarbeta med de rödgröna för att skapa en majoritet som stänger de rastistiska Sverigedemokraterna ute från inflytande på regeringspolitiken? Nej, sa han, och jämförde SD med Vänsterpartiet: Båda partierna har en människosyn som är mig främmande!

Rasister och socialister skulle alltså vara lika bedrövliga och onda.

Vad är det då för fel på Vänsterpartiets människosyn? Det måste ju rimligen vara något som skiljer deras från riktiga kristdemokraters.
Och tänker man efter så är det lätt att hitta skillnader mellan V och KD i sättet att behandla människor.

Där vänstern umgås med publikaner och syndare, accepterar homosexuella som vill gifta sig och ivrar för en humanare flyktingpolitik, umgås KD hellre med rättrogna fariséer, bilburna familjefäder som klagar över bensinpriser och pappamånader.

KD har aktivt bidragit till att fastighetsskatten för lyxvillor idag är lika låg som för torparstugor. Där vänstern vill minska klyftorna mellan sjuka och arbetslösa och dem som har trygga och välbetalda jobb, har KD sett till att de ökat. Jobbskatteavdraget i kombination med försämringar i A-kassan ska skapa jobb genom att skrämma folk med fattigdom, är tanken.

Allt vad i haven gjort mot dessa mina minsta haver ni också gjort mot mig, påpekade Jesus.

Men där Lasse Ohlys kompisar vill förmå de rika ynglingarna att skänka åtminstone en liten del av vad de äger till de fattiga, tycks det som om Hägglund gärna vill straffa dem som inte lyckats hitta ett jobb eller tillfriskna illa kvickt.

Och där Vänstern vill smida plogbillar av svärd har KD accepterat vapenexport till länder som är i krig och som kränker mänskliga rättigheter.

Så visst har KD-ledaren rätt i att han har en annan människosyn än vänstern. Frågan är bara vilken som är mest kristen.

2009-12-20T14:14:00.004+01:00

God jul!
Och glöm nu inte att vi firar julen till minne av ett utomäktenskapligt flyktingbarn som föddes av åtminstone tillfälligt hemlösa föräldrar för 2000 år sedan. Och en sak till kan vi nog anta; Jesus åt aldrig skinka.
Att denne snickare sedan ägnade mycket tid åt att omtolka gammaltestamentliga vansinnigheter och reta gallfeber på fariséer och saduccéer (den tidens fundamentalister), kritisera de rika som inte förmår avstå från sin rikedom med mera, gör det ganska märkligt att så många av hans efterföljare agerar som om hans predikningar hade handlat om aborter, homosexualitet och kondomer istället.
Och sedan kallar de sig bokstavstrogna, men väljer bort de bokstäver som inte passar.

Askaffa den nationella självständigheten!

2009-12-19T13:57:00.004+01:00

Världens politiska system fungerar inte. Allt oftare inser vi att vi behöver fatta gemensamma beslut, nu senast om klimatet i Köpenhamn. Men vi har ett system som slår vakt om varje lands rätt att fatta alla beslut själv. Och jag är vansinnigt trött på vurmandet om nationell självständighet, när det bara leder till att alla nödvändiga beslut om minsade koldioxidutsläpp, avskaffande av skatteparadis med mera, ständigt stoppas. Och det för att det alltid är några stater som inte vill vara med.
Tänk om beslut i Sverige skulle fungera så: Varje förslag om statsbudgetens skatter och utgifter ska antas av landets 290 kommuner, där alla vill komma hem som segrare. Nej tack och lov för att vi har en folkvald riksdag som kan fatta majoritetsbeslut!
Om vi hade ett världsparlament med rätt att fatta bindande beslut (efter propositioner från en parlamentariskt tillsatt världsregering!) skulle vi kunna göra det dyrare att flyga än att åka tåg genom en internationell flygbränsleskatt, införa handel med utsläppsrätter och sedan fortsätta med att stänga skatteparadis, globalisera rätten att bilda fria fackföreningar och börja bygga ett globalt välfässystem. Den internationella konkurrensen mellan företagen skulle därmed bli mindre ojuste och en annan värld skulle snart visa sig möjlig.
Jag kommer att fortsätta bojkotta engångsmuggar, sorera sopor och låta bilen stå när jag kan åka kollektivt. Men jag vet att det inte räcker med att var och en gör sitt.
Den som tycker det är fel att stjäla kan ju låta bli och låta andra fortsätta att knycka saker om de trivs med det. Eller behöver vi regler som alla måste följa?

Slöjan, Koranen och frestelsen

2009-12-07T11:14:00.006+01:00

Låt mig leverera två ståndpunkter om den muslimska "slöjan":

1. Självklart ska de muslimska kvinnor som vill ha rätt att bära huvudduk.

2. Självklart ska de muslimska kvinnor som inte vill bära huvudduk ha rätt att göra detta.

Även om liberalismen har åstadkommit mycket lidande i världen, så tycker jag att det bör finnas ett visst utrymme för att vara liberal i denna fråga.

Låt mig börja med den första ståndpunkten, rätten att bära hijab. Huvudduken bärs för att följa Koranens krav på anständig klädsel. Och visst kan utsläppt hår fungera som en sexuell frestelse, även i vår anglosaxiska kultur. Se bara på alla de moderna låttexter som innehåller rader som "Let your hair hang down", "Veronica, Veronica, släpp ner ditt långa hår" eller "Sloopy, let your hair down girl, let it hang down on me". Hår, bröst, magar, fötter, halsar - ja kom inte och påstå att de inte kan verka upphetsande. Nu tycker jag inte att det är en synd att vara sexuellt frestande, men den som tillfälligtvis vill avstå, bör naturligtvis ha rätt till det. Det ska inte vara ett tvång att visa upp de kroppsdelar som vi andra attraheras av!

De som ondgör sig över kvinnor som bär slöja, brukar också vara desamma som ondgör sig över att andra kvinnor visar naveln, genom att låta delar av magen visas upp i det vackra vårvädret.

Åtskilliga tjejer vill inte vara med om detta, därför att de inte vill gå oanständigt klädda. Om vi ska förbjuda huvudduk, borde vi då också förbjuda kvinnor att dölja sin navel med tyg? Eller påbjuda kjolar som slutar ovanför knäna. Kanske slitstvång? Eller går gränsen precis där; kvinnor ska klä sig enligt våra normer, punkt?

När ryska gummor klär sig med en schal över håret är det få som blir upprörda. Även blonda svenska tjejer med flätor kan gå i huckle och då är det mest sött. Kanske är det bara det främmande vi är rädda för?

Så till frågan om rätten att avstå från slöjan.

De företrädare för islam som anser att varje muslimsk kvinna ska ha huvudduk kan med visst fog hävda att de har stöd i Koranen. Andra brukar påstå att det bara är en tolkning.

Tillåt mig återge texten i svensk översättning (även om det finns imamer som anser att det bara är det arabiska originaltexten som är sann, detta för att ge sig själva makten att stå för tolkningen):

"Och säg till de troende kvinnorna att lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan vara synligt; de må kasta sin duk (khimâr) över sin barm..."

Längre ner i stycket uppmanas kvinnorna också att dölja de smycken de bär på fotleden.

Kanske var det alltså urringningen snarare än håret som ansågs vara "behagen" vid tiden då Koranen skrevs. Men det kan också ha varit så att det tyg man ändå hade över håret också borde täcka barmen. Ändå kan knappast denna text tolkas som ett ovillkorligt förbud utan mera som en uppmaning, där huvudbudskapet är att inte visa mer än "det som anständigtvis kan vara synligt". Och vad som betraktas som anständigt skiljer sig mellan geografiska platser och tidsepoker. När jag 1988 färdades genom Sahara hade jag ett långt svart bomullstyg virat över hår och mun, för att skydda mig från sanden. Så hade också alla de tuareger, män som kvinnor, som vi mötte. Det var klokt att klä sig så.

Väl inne i nomadtältet när vi tar av oss dessa skyddande plagg för varandra, skapar det samma attraktion som när vinterytterplaggen hängs av och nyårsklänningarna visas upp.

Du som vill leva enligt Koranens påbud; klä dig anständigt, men bedöm själv vad som är anständigt i det samhälle du lever. Du behöver inte lyssna på din imam.

Det finns ingen religion som lika tydligt som islam poängterar att gud är en. I kristendomen är han treenig (Fadern, sonen och - efter en omröstning på kyrkomötet i Nicea - helige ande) och i katolska kretsar kan man be även till något av de talrika helgonen. I Islam finns det ingenting mellan dig och Gud. Gud uppenbarar sig direkt i ditt samvete. Inga helgon eller halvgudar eller kalifer eller imamer ska ställa sig mellan dem och Gud. Samtala gärna med din imam, bedöm om hans råd är kloka eller fördomsfulla och bestäm själv hur du ska handla.

Och glöm för all del inte att Profeten genom sina dekret stärkte kvinnornas ställning i ett samhälle som var starkt präglad av mannens dominans. Kvinnor fick arvsrätt i arabvärlden långt innan de fick det i Sverige - visserligen bara hälften så mycket som mannen fick, men Muhammed hade ändå visat vägen.

Så bry dig inte om dem som påstår att de sitter inne med den enda sanna tolkningen av sin religion. Ta själv reda på hur du vill leva ditt liv som muslim!

Ett Schweiz utan armé?

2009-11-30T20:55:00.005+01:00

Igår röstade Schweiz. Inte bara ja till förbud mot minareter, utan också Nej till förbud mot vapenexport. Tydligen finns det en och annan schweizare som anser att vapen inte är lika farliga som minareter.

Dessa bilder har framställts av Gruppen för ett Schweiz utan armé. Det var de som låg bakom initiativet till en folkomröstning om vapenexporten.

Ett Schweiz utan armé? Har de inte förstått att Frankrike, Italien och Tyskland föbereder en trefrontsattack på det lilla bergslandet?

Har de heller inte begripit hur lätt fientliga sjöstridskrafter kan invadera landet genom att ta sig uppströms via floden Rhen?

Att nu Schweiz får problem med alla internationella konventioner de skrivit under om religionsfrihet och mot diskriminering är väl ändå intet mot de problem landet kunde fått om de inte kunnat fortsätta leverera vapen till Iran och andra goda kunder. Skulle Schweiz avstå från vapenexport skulle kanske landet också kunna misstänkas för att inte ta sin neutralitet på allvar. Neutraliteten kräver ett starkt försvar, det har vi svenskar fått lära oss i skolan.

Västsahara - en lösning!

2009-10-28T23:24:00.004+01:00

Västsahara är landet som ligger mellan Marocko och Mauretanien i Västafrika. Under sanden ligger fosfat, uran, järn och koppar. I Atlanten utanför kusten trålar de stora fiskefartygen från EU. När kolonialmakten Spanien lämnade området 1975 dömde Internationella Domstolen i Haag att landet skulle bli självständigt, men det ockuperas sedan dess av Marocko. De marockanska styrkorna fördrev stora delar av befolkningen till flyktingläger i Algeriet, varifrån Polisario organiserar befrielsekampen. På klassiskt ockupationsmaktsmanér har dessutom Marocko byggt en mur mitt i ökensanden.

Men skulle inte Storbritannien kunna erbjuda en lösning?
Så här:
Storbritannien har en konstig enklav i Spanien. Den heter Gibraltar och ligger på en klippa vid Spaninens södra kust. Där dricker man engelsk ale på pubarna och gatorna ser hemskt engelska ut, trots att regnet och dimman håller sig långt borta. Spanien vill gärna ha tillbaka området.

Spanien å sin sida har två enklaver i nordafrika. De heter Ceuta och Melilla. Till dessa kommer fyra obebodda klippor och skär, också de i nordafrika. Geografiskt borde de tillhöra Marocko som också gjort anspråk på dem. Och Marocko ockuperar alltså Västsahara.

Så om brittern ger Spanien rätten till Gibraltar (det har ju inte någon jättestor betydelse, eftersom båda länderna ändå är med i EU) mot att Spanien släpper kontrollen över sina territorier i Afrika till Marocko, mot att Marocko uppfyller FN:s krav på att lämna Västsahara i fred - ja vem vinner på det?
Mitt svar är att alla vinner. Västsaharierna får sitt land. Marocko får igenom sina krav på Ceuta och Melilla. Spanien får kontroll över Gibraltar och slipper den trista gränskontrollen (Storbritannien är inte med i Schengenavtalets passunion). Och Storbritannine går hem med den verkliga segern: Goodwillsegraren, landet som offrade sig för att lösa en internationell konflikt (eller var det tre?)

Israel - Palestina - visst går konflikten att lösa!

2009-10-28T22:27:00.006+01:00

Konflikten om Palestina mellan den judiska staten och kravet på en självständig palestinsk stat förklaras ofta vara olöslig. Världen (nåja, FN:s generalförsamling så som den såg ut 1947 innan kolonierna var fria) accepterade bildandet av en judisk stat, trots arabernas protester, med tanke på att judarna varit förföljda och förtryckta i århundranden och utsatta för ett förintelseprojekt av det nazistiska Tyskland. Det som följde var fördrivning av palestinier och utropandet av landet Israel, dit vem som helst som är född av en judisk mor har rätt att invandra och få medborgarskap. Länge var arabstaternas och PLO:s politik att "kasta ut inkräktarna" och återta hela Palestina.

Med tanke på de lidanden Israel åsamkade palestinierna blev också förintelseförnekarnas teorier populära bland vissa arabiska historiker. Som om judarnas lidanden under Nazityskland annars skulle vara legitima skäl för att förtrycka palestinierna (vilket det finns israelvänner som anser!).

Förslaget att skapa ett mini-Palestina på de återstående delarn (Västbanken och Gazaremsan) förkastades av de flesta palestinier: "Om en inbrottstjuv kastar ut dig ur ditt hus och sedan vill förhandla om att du och din familj kan få bo i ett av sovrummen i källaren, så vill du inte gå med på det. Du vill ha bort tjuven och ta tillbaka hela huset".

1967 års krig ledde till att Israel ockuperade även Västbanken och Gaza, som de på senare tid lämnat till ett begränat palestinskt självstyre, numera splittrat mellan ett i huvudsak sekulärt Fatah-styrt Västbanken och ett religiöst Hamasstyrt Gaza. Jerusalem har dessutom i sin helhet annekterats av Israel och en mur har byggts på Västbanken, som ett skydd mot palestinska attacker inne i det egentliga Israel. Denna mur begränsar på ett upprörande sätt palestiniernas rörelsefrihet, samtidigt som israeliska vägar mellan judiska bosättningar (bostadsområden med alla moderna bekvämligheter) ytterligare beskär möjligheterna för palestinier på Västbanken att förflytta sig fritt på "sitt område".

Många judar pekar på att det är på just Västbanken (Judéen och Samarien) som Bibelns klassiska marker finns och en hel del av bosättarna vill helst att palestinierna flyttar till Jordanien, Egypten eller andra arabstater.

De flesta stater verkar för en tvåstatslösning: ett judiskt Israel (med en palestinaarabisk minoritet) och en palestinsk stat bestående av två delar - Västbanken och Gaza. Frågan är då hur denna nya stat ska hantera de priviligierade judar som bor i bosättningarna. Ska de tvångsfördrivas?

Nu till min lösning:
Skapa en stat, inte två. Låt staten heta Israel Palestina. Huvudstad blir Jerusalem, där allas tillgång till religiösa historiska platser (Klippmoskén, Klagomuren, Heliga graven kyrka...) garanteras.

Medborgarskap har de judar som idag är medborgare i Israel, de palestinier som idag bor i antingen Israel eller på de ockuperade områdena. I valen till det gemensamma parlamentet gäller en person - en röst. I grundlagen förbjuds diskriminering på alla plan utifrån etnisk eller religiös tillhörighet. Judiska och muslimska partier tillåts dock, men de får inte hetsa mot "araber" eller "judar". Idén om en judisk stat överges. Idén om en islamisk stat överges också. Alla, palestinier som judar, äger rätt att köpa och sälja mark på lika villkor. Muren rivs. Bildandet av sekulära multietniska partier (liberala, socialistiska, konservativa...) sätts igång.

En försonigsprocess liknande den i Sydafrika efter apartheid startas. Försöken att med terrordåd underminera denna process från extremistiska sionstiska eller palestinanationalistiska organisationer, bekämpas av en gemensam arabisk-judisk säkehetspolis.

Israel må hävda att palestinierna inte kommer att gå med på detta. Palestinier kan visa sin skepsis mot att Israel någonsin skulle acceptera en sådan lösning. Men vem är emot?

Efter Irlands ja: Nationellt oberoende - nej tack!

2009-10-03T14:52:00.005+02:00

Så har då irländarna röstat ja till Lissabon-fördraget, efter att förra året ha röstat nej.

Vad ledde då detta nej till? Jo att EU fick ändra sig på en punkt och cementera sin dåliga politik på ett par andra. I stället för en bantad kommission, som det var tänkt förut, kommer även i fortsättningen varje land att utse en kommissionär. Lite grand som om varje svenskt landskap, stort som litet, skulle ha rätt att utse en minister i regeringen. Dessutom har EU fått lova att Irland även i fortsättninen ska ha rätt att locka till sig företag med hjälp av lägre skatter och att de själva får fortsätta hindra aborter. Progressivt?

Skattekonkurrensen fortsätter och det land som skär ner mest på anställdas rättigheter lär locka till sig flest jobb. Och på Irland kommer det även fortsättningsvis att födas tusentals barn som förvägrats rätten att vara önskade.

Och i det nya fördraget finns det inga ändrade regler som gör det möjligt att lättare ändra på regelverket i framtiden. Även fortsättningsvis ska samtliga länder (för tillfället 27 stycken) godkänna fördragen. Om 24 länder säger ja och 3 säger nej så blir det nej. Flera länder har nog nu lärt sig av Irland att det egna landets krav kan gynnas av att lägga in sitt veto.

I FN:s säkrhetsråd har 5 länder vetorätt, vilket gång på gång har gjort FN handlingsoförmöget. I EU har vi ännu principen om alla 27 länders vetorätt i flera frågor, även efter det att Lissabonfördraget har tagits. På pappret får varje land själv bestämma om sina skatter. Det land som vill sänka skatterna lär inte få några problem. Det land som efter väljarnas önskemål däremot vill höja skatten är fria att göra även detta, men med EU:s fria rörlighet för kapital blir det inte lika enkelt.

I den värld vi har idag där valutor växlas fritt i spekulationssyfte, där transnationella företag redovisar sina vinster i skatteparadis och där de fossila utsläppen redan leder till översvämningar och torka i Tredje världen, behövs mer än någonsin övertatliga beslut på både EU-nivå och internationellt.

Lissabonfördraget är en katalog av mindre förändringar, varav en del är bättre, andra sämre än de principer som gällt den senaste tiden. Och ytterligare en del måste betecknas som osäkra. En gemensam flyktingpolitik till exempel borde kunna vara humanare än den flyktingfientliga politik som bedrivs idag av länder som är rädda för att få ta emot fler flyktingar än andra . Men vi har inga garantier för att även en gemensam politik kan bli människofientlig. Men vi behöver mer universella lagar. "Nationellt oberoende" i form av "Sköt dig själv och skit i andra" är inte ett ideal att sträva efter.

Nästa gång EU skriver om sina grundlagar, så borde också reglerna för hur nya fördrag godkänns ändras; hellre en demokratisk folkomröstning i hela EU, där varje EU-medborgare har en röst, än 27 nationella beslut där ett nej från en konservativ regering kan stoppa vad 26 handlingskraftiga länder vill.

En dryg miljon för en meter motorväg

2009-09-07T20:16:00.010+02:00

Regeringen har godkänt Förbifart Stockholm och tycks ha ett rätt starkt stöd för den satsningen, åtminstone bland Stockholms bilister. Jag har själv hört många önska sig denna förbifart, kringled, tunnel. Inte så mycket för att de själva tänker använda den som för att de tror att många andra kommer att göra det.
Och det är klart. Visst kommer vägen att användas. Alla nya vägar genererar trafik. Dessutom genererar de nya stormarknader som i sin tur genererar trafik. Så särskilt klimatsmart är det ju inte. Men praktiskt för den som vill fara mellan Skärholmen och Häggvik.
Ändå bör den som inte tror på klimatkrisen eller tar bilismens övriga miljöproblem på allvar fundera ett slag över kostnadena. 27 miljarder.
Det verkar inte ha varit något som påverkat opinionen. Det har bara handlat om vägen är bra eller dålig, inte om den är värd priset.
27 miljarder är mycket pengar. Så mycket att det är svårt även för Finansdepartementet att riktigt begripa. 27 000 000 000 kronor för 2 mils motorväg i tunnel under Mälaren. Det blir drygt 1,3 miljoner per meter!
Eller om man vill se det så här: Kanske skulle det gå att få en miljon stockholmare att frivilligt bidra med 27000 kronor var. Kanske.
Men tillåt mig tvivla.
Se också: http://www.aftonbladet.se/debatt/article3315080.ab

Voulez-vous coucher avec moi? och annat på franska

2009-08-07T19:48:00.006+02:00

Jag är usel på franska. Valde tyska i sjuan och spanska i gymnasiet. Voulez-vous coucher avec moi? är en av få meningar på franska som jag lärt mig, och då måste jag ändå slå upp hur det stavas.

Jag minns när jag var på resande fot med fem vänner på väg ner genom Sahara. Någonstans i Algeriet skulle vi skriva in oss för övernattning. Den enda som kunde franska var Ulla-Bella, så hon fick ta hand om blanketterna. Där skulle bland annat våra yrken anges. U-B var postsorterare, en av oss var studerande och två var brevbärare. Jag var lärare. Professeur heter det tydligen. Portieren fnös: "Vad är det för en lärare som inte kan franska!"

För honom som i likhet med nästan alla i Algeriet kan både arabiska och franska var det ytterst märkligt, nästan lite misstänkt, att en som studerat inte kunde franska.

Vi som bor i dagens Sverige brukar på samma sätt häpna över hu dålig engelska människor på kontinenten ibland pratar. En del kan ju ingen engelska alls!

Vi tror iblan att engelskan är ett självklart första främmande språk. Därför att vi inte vet hur det var.

Länge var det tyska. Först skulle man lära sig modersmålet. Svenska. Så som det skall talas, så som det talas på Grev Turegatan i Stockholm. Sedan skulle man lära sig det viktigaste främmande språket. Tyska. Detta för att tyskarna voro världens mest civiliserade människor och för att det var med tyskarna vi handlade. Ja, svenskan som språk är från början en sammansmältning mellan lokala stamspråk och den tyska som Hansans köpmän förde in. På samma sätt och samtidigt som swahilin i Östafrika uppstod som en korsning mellan flera afrikanska språk och de inflyttade köpmännens arabiska.

Man skulle kunna tro att tyskans inflytande i Sverige försvann med första världskriget, då Tyskland tvingades att skriva under det förödmjukande Versaillesfördraget.

Men icke.

Inte förrän 1946, efter ytterligare ett tyskt nederlag, ersattes tyska av engelska som första främmande språk i den svenska skolan.

Men var det inte franska det här skulle handla om?

Jovisst ja.

Varför fick jag inte lära mig franska? Nationellt språk i 29 länder. Talas av 300 miljoner människor världen över, även om 200 miljoner av dem får använda det därför att deras lokala språk, såsom dioula, nzeni eller bapounou, inte fungerar i kommunikationen med andra landsmän.

Men nu är väl den frankofona världen inte så viktig kan man tycka. Vi läser ju inte så mycket om vad som sig tilldrager i Burkina Faso, Ekvatorialguinea eller för den delen Québec. Oftare då om Kenya, Tanzania och Danmark. Av språkskäl visserligen; vi bevakar ju hellre länder där det talas engelska än sådana som har varit franska kolonier. Och kanske är det också därför vi lätt betraktar dessa senare som mindre viktiga och intressanta?

Den onyttiga och djävliga musiken

2009-08-01T21:00:00.004+02:00

Ibland kommer känslor till samma slutsats som vetenskapen. Se här vad jag har hittat:
Så här skrev Charles Darwin (och därmed inte sagt att hans belackare bland Intelligent Design har nåt vettigt att påpeka):
"Eftersom varken glädjen i eller förmågan att skapa musikaliska toner är till minsta nytta för människan /.../ måste de räknas som några av hennes mest mystiska egenskaper"
Det var vetenskapen det. Och här kommer känslorna:
"Näst små barn och blommor är musik det djävligaste jag vet!"
Så skrev August Strindberg.
Eftersom August själv skrev en hel del musik och älskade att påta i in trädgård, så kanske citatet kan tas som ytterligare ett tecken på att allt han skrev om kvinnan inte bör ses som ett uttryck för kvinnohat, även om han själv skulle ha hävdat det.

Gör det dyrare att flyga!

2009-07-28T13:43:00.008+02:00

Antag att jag vill åka till London men inte vill flyga. Några båtar från Göteborg går det inte längre, men det går en båt från Esbjerg i Danmark till Harwich i England. En tur och returresa med 4-bäddshytt går då på 998 euro. Det är lite mer än 10 000 kronor. Tåg är billigare, misstänker jag. Men på http://www.sj/ kan man inte söka på tågresor till London eller ens Paris. Men jag hittade en resa till Berlin. Enkel. 899 kronor. Alltså 1800 tur och retur. Kanske skulle jag inte bry mig så mycket om klimatet och ta flyget ändå? Jag kollar med Ryanair. Jodå det finns biljetter till London 299:- eller 499:- eller 799:- beroende på vilken dag jag åker. Väljer jag istället att dra till Berlin nu på fredag så kostar det 79 (sjutionio!) kronor. Med flygplatsavgift och incheckningsavgift så blir det 375 kronor. Inte dyrt alls.
Varför?
Det finns inga flygbränsleskatter!
Det lär finnas ett gammalt avtal från Chicago 1944 som i sina regler om det internationella flyget förbjuder skatter på flygbränsle. Flyget betalar inte ens koldioxidskatt. Dessutom är flygets utsläpp undantaget från Kyotoavtalet.
Flygbränslet däremot är så billigt att det till och med har hindrat den tekniska utvecklingen av bränslesnåla motorer.
Kanske går det inte att göra båt- och tågresorna så mycket billigare, när så många flyger. Men om vi finge ett internationellt beslut om rejäl beskattning av flygbränslet, som gjorde det åtminstone dyrare att flyga än att åka tåg, så skulle rimligen fler välja tåget. De pegar staterna får in från dem som ändå flyger skulle kunna gå till att ytterligare subventionera tågtrafiken.
Idag skuldbelägger vi ofta dem som flyger, som inte handlar rättvisemärkt och som köper dansk fläskfilé, när lösningen ligger i att göra flyget dyrt, att inte tillåta förtrycket av arbetare och att förbjuda den sortens hantering av grisar som sker i Danmark (och på sina håll i Sverige).

Cyklig är lycklig?

2009-07-28T13:01:00.009+02:00

Cyklig är lycklig!
Nåja, inte alltid kanske. Till exempel inte om man vill cykla även mellan tätorterna och inte bara i dem. Oftast, ja i stort sett alltid, är man hänvisad till bilvägar. Visserligen är de flesta bilister ytterst hänsynsfulla och kör om med stor mariginal. Men det gäller inte alla. Och dessutom bullrar det.
Som om detta inte var nog byggs nu alltfler vägar om till trefiliga "säkerhetsvägar" med vajerräcke i mitten. Detta gör det säkrare för bilarna, men om man cyklar så är det riktigt obehagligt på de sträckor där det saknas omkörningsfil. Det är tillåtet att cykla, men det är som om ingen har tänkt tanken att någon skulle göra det. Cyklisterna får väl hålla till "någon annanstans".
Och visst vore det bra, om bara det funnes bilfria cykelleder som alternativ på dessa sträckor.
Det är bra att folk cyklar. Det tror jag nog att även Vägverket tycker. Det är klimat- och miljövänligt, bra för konditionen, det stör inte fågellivet, det tär inte på jordens råvarutillgångar och det är trevligt sådär i största allmänhet.
Men varför glöms då nästan alltid cyklisterna bort när vägar byggs eller byggs om? Till och med i städer där de flesta cyklar någon gång, kommer cykelbanorna till allra sist, med märkliga nödlösningar och konstiga kringelkrokar som följd.
Jag var för några år sedan ute och cyklade i Holland. Där var det trevligt att cykla. På landsbygden går det ibland cykelvägar (utan bilar) tvärs genom det vackra jordbrukslandskapet. Det handlar inte om cykelbanor intill vanliga vägar - sådana finns också - utan om rena cykelvägar. Fantastiskt. Eller kanske snarare smart, om vi nu menar allvar med att få ner bilkörandet.
Lika idiotiskt (ur klimatsynmpunkt) som att flygresor är billigare än tågresor, lika dumt är det att tränga undan cyklisterna från våra landsvägar. Bygg istället genvägar för cyklister. Då kommer cyklig åter vara lycklig.

Lettland

2009-06-14T19:27:00.003+02:00

Lettland.
Tidigare mest känt för att vara elaka mot den rysktalande befolkningen, som inte får rösta och diskrimineras på olika sätt om de inte kan klara ett lettiskt språktest. (Detta är vad jag kan förstå en hämnd för att ryssarna Stalin och Brezjnev var just ryssar.)
Nu är landet mer känt för krisen. Landet är i händerna på EU, IMF och frilansande ekonomiska ”experter” från väst (Sverige med flera).
EU kräver att budgetunderskottet kryper under 3% av BNP. Annars får Lettland inte gå med i euro-samarbetet. (Varför inte göra som Montenegro, som använder euro utan att vara med i EU?)
IMF kräver också offentliga nedskärningar. Annars får landet inte låna pengar. Och vad gör då Lettland? Jo, för att fixa krisen sänker man pensionerna. Pensionärerna har det ju redan riktigt taskigt, och dessutom är det säkert de som ligger bakom finanskrisen. Dessutom ska de offentliganställdas löner sänkas. Annars kan det gå illa för de svenska bankerna.
Någon tyckte att problemet kanske också beror på den låga och platta inkomstskatten; alla betalar 23% i skatt, från fattiglappar (de flesta) till miljardärer. Höginkomsttagare bör kunna betala mer. Men idén att införa en progressiv skatt tillbakavisas som farlig av utländska experter. Då skulle ju finansvalpar och rikemansbarn ju få vara med och betala. Och hur skulle det se ut?
Lettland och Island har ju på senare år varit förebilder med sin marknadsliberala politik. Den får vi inte ändra på. Då kan det sluta illa.

EU-valet: Frågor till mig själv

2009-06-09T13:09:00.002+02:00

-Du Ingvar röstade ju till sist på Vänstern i EU-valet, trots att du är för EU och länge funderade på att rösta på Miljöpartiet...
-Ja, jag röstade V, men jag är inte för EU, jag är för att stanna kvar och förändra EU.
-Varför inte går ur, som vänstern vill?
-Dels för att jag tycker att vi ska hålla vad alla partier lovade folket; att acceptera folkomröstningens resultat. Och dels för att kapitalets fria rörlighet skapar problem även för nationella vänsterregeringar. Då behövs EU för att kunna reglera. -Men EU driver väl bara på för att underlätta rörligheten?
-Ja, men det vore just därför fel att göra som högern ofta vill, nämligen säga att EU inte ska gå vidare och lägga sig i politiska beslut "som länderna bättre kan besluta om själva". De vill alltså inte att EU ska kunna besluta om minimiregler om anställningsskydd, arbetsmiljö, inkomstskatter och annat. Tanken är väl att länderna ska tvingas konkurrera om kapitalet med hjälp av social dumpning.
-Så du vill föra över mer makt till EU då?
-Jag vill att vi för över makt från marknaden till politiken även på EU-nivå. Det är bra att EU fattar beslut om att inte tillåta dödsstraff, att inte vilken geggamoja som helst får kallas för sylt, att utsläppen av CO2 måste minska och att alla länder måste tillåta en viss föräldraledighet.
-Men de regler som finns är ju så otillräckliga...
-Just det. En vänsterpolitik skulle innebära att dessa regler skärps. Sådant kan ju inte en vänster i EU-parlamentet rösta emot med motivet "Sånt ska inte EU lägga sig i". Helst borde EU också kräva att rätten till abort ska gälla i hela EU också!
-Men är inte det att köra över de stora kulturella skillnaderna i Europa?
-Nej. Vi skulle inte acceptera ett abortförbud i det småländska bibelbältet heller. Detta handlar om mänskliga rättigheter.
-Varför tror du att så få röstar i valen då?
-Dels finns förstås motståndet mot EU kvar, och många av dem som inte gillar unionen är inte alls vänsteranhängare, utan (med rätta) kritiska till byråkratin och politikerlönerna. Men genom att valet är skendemokratiskt saknas också spänningen.
-Hurdå skendemokratiskt?
-Parlamentet är demokratiskt valt men inte det högsta beslutande organet. De kan i bästa fall rösta nej till sådant som Ministerrådet vill driva igenom. Däremot kan en minoritet i ministerrådet alltid stoppa majoritetsbeslut i parlamentet.
-Varför saknar valet spänning då, menar du?
-I Sverige blir riksdagsvalet spännande eftersom hela regeringsfrågan står på spel. Men Europavalet handlar inte alls om vem som ska styra EU. Kommissionen, EU:s regering alltså, utses av ländernas regeringar (en kommissionär per land!) och godkänns i efterhand av parlamentet. Det är som om Riksdagen i nästa val får rödgrön majoritet men borgerliga landstingsstyrelser ändå har rätt att utse sina ministrar. Odemokratiskt. Ministerrådet borde avskaffas så att EU blir en parlamentarisk demokrati.
-Ojojoj! Är du inte på väg att bygga en superstat nu?
-De överstatliga beslut som måste fattas blir bättre om beslutsfattarna är beroende av folket. Och folket deltar i större utsträckning om valet innehåller en spänning där Europas väg mellan vänster och höger står på spel. Det är i alla fall bättre än dagens värld där skatteparadis och valutaspekulation driver politikerna in i en tävlan om det bästa företagsklimatet.
-OK jag fattar vad du menar. Jag börjar tro att du har rätt i en hel del också